21C att säga att lärftet tillhörde henne. Hur stölden uppdagats framgår inte, men fallet visar att man kunnat spåra godset ända tdl en plats utanför stadens hank och stör. Ankan Flog gick fri, men Sara Greta dömdes för första resan snatteri till en dryg riksdalers böter eller 3 dagars fängelse på vatten och bröd. Hon skulle dessutom göra enskild skrift i sakristian. Eftersom det handlade om ett brott som skett på en söndag, dömdes hon också till drygt 3 riksdalers böter för sabbatsbrott eller fyra dagars fängelse på vatten och bröd. Samma år, 1837, registrerades två fall av bedrägligt beteende. Den 15 april var drängen Nils Erik Byström den skyldige. Fjorton dagar tidigare hade han blivit straffad för snatteri av Säbrå tingsrätt. Sedan hade han lämnats till landshövdingen som försvarslös. Denne beslutade att han skulle bege sig hem till Nora socken, där han var skriven, och där föräldrarna bodde. Nils Erik stannade emellertid kvar i Härnösand och hamnade i nya svårigheter. Vid ett förnyat förhör hos landshövdingen erkände han att han sagt sig ha lämnat ved hos handlanden Norrbom och då orättmätigt kvitterat ut 10 riksdaler i handpenning. Hos källarmästare Rydstedts änka hade han i repslagare Söderbergs änkas namn fått ut en kvarts kanna brännvin. Sedan hade han begärt mer sprit och punsch hos värdshusidkerskan Forsström, men nekats. Då kom han tillbaks med en lapp, som påstods vara skriven av änkan Söderberg med rekvisition på vissa varor, men vägrades igen. Saken anmäldes, och nu skulle det hela utredas inför domstolen. 33 Det visade sig att lappen skrivits av »för stöld straffade och illa bervktade» s)ömannen Anders Jakob Hellgren, som enligt fiskalen gett sig av till okänd ort. Hellgren påstods också vara hjärnan bakom samtliga tre bedrägeriförsök. Personalia visade att Nils Erik var född i Nora. Fadern var kronobåtsman och »till lättnad i föräldrarnas omtanke för f\’ra andra barns underhåll och uppfostran» hade Nils Erik tagit tjänst som dräng vid 15 års ålder, men bott hemma på vintrarna. Nu var han 18 år och tidigare ostraffad. För delaktighet i förfalskning dömdes han till drvgt 13 riksdalers böter och att ersätta vad han förskingrat av det orätt åtkomna. Dessutom skulle han mista äran, vilket innebar att han inte längre innehade vissa meelborgerhga rättigheter, såsom att få statlig tjänst, att få vittna under ed vid domstol, osv. Enligt 25 kapitlet, 5 paragrafen i Rättegångsbalken skulle denna typ av mål prövas slutligen av hovrätten och i avvaktan på detta fick han sitta kvar i häktet. Det andra exemplet på bedrägerier avslutar vår kavalkad av tillgreppsbrott i Härnösand år 1837. Vi möter drängen Elias Häggströmfrån Säbrå socken, som kommit in i rådman Holmbergs handelsbod och sagt sig heta Hans Jansson, son till Jöns Hansson i Hamre, Stigsjö. Han ville köpa svart kläde till en frack på kredit till )anuari nästa år för sitt giftermål med dottern till en förmögen bonde i Stigsjö. Rådmannen visste att Jöns Hansson var en redlig och veder34 HRR, 2 och 4 oktober 1837. HRR, 15 april 1837.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=