208 mist sin tjänst, och i brist på laga försvar skulle hon rannsakas av Kunglig Befallningshavande (landshövdingen). Eftersom Carolina inte dömts tidigare, friades kusinen och brodern från att ha idkat »handel med misstänkt person». Carolina överklagade till hovrätten och förpassades i av'wtktan på detta i häkte.'*''* Johan Petter Häggström klarade sig alltså från delaktighet i Carolinas inbrott, men vi möter honom en gång till under året 1837. Den 28 oktober meddelades att drängenJonas Hydén anmält att man under torsdagsnatten stulit ett draggtåg från hans husbondes båt vid Kronholmen. Ynglingen Häggströmoch Olof Christian Åström skäligen misstänkta. Historien slu manspersonen tade med att Johan Petter dömdes för första resan stöld, medan Olof Christian gick fri på grund av bristande bevisning. Däremot fick skepparen Tjärnlund, förande en vedskuta från landet, böta för att han en tid förvarat tåget och inte lämnat det ifrån sig, förrån det började brännas. Han fick »tjuvrätt stånda» och böta tredubbelt. var Olof Christian Äströmgick alltså fri, men kan vara värd en kort beskrivning för att illustrera de marginella grupper bland vilka ynglingen Johan Petter ofta rörde sig. Han var 33 är och född på Svanö i Ångermanälven. Hans tar hade vant glasblåsare där, men nu var båda föräldrarna döda. När han var 22 år gammal gick han i tjänst som dräng på flera ställen i hembygden. I sju år hade han nu saknat laga försvar och »uppehållit sig så gott han kunnat utan någon hemvist». Han var tidigare straffad för snatteri.'*'* Det är oftast personer med liknande bakgrund vi möter i tillgreppsmålen i 1830-talets Härnösanel. Ta till exempel drängen Anders Johan Hallin från Säbrå socken, som fälldes för att ha snattat två järnkättingar i kraftigt berusat tillstånd på hattmakare Heilmans gård. I protokollet den 1 november 1837 beskrevs han vara »av undersätsig växt», ha medelmåttiga kroppskrafter och »ett i övrigt vidrigt utseende». Sistnämnda omdöme har ersatt ett överstruket, som beskrev honom som »med utseencie i övrigt av en smutsig gravtjuv». Epitetet torde syfta på en »belastad» tjuv, inte på stölder från gravar. I övrigt får vi veta att Anders Johan var 40 ar, född i Arnäs som son till en rotebåtsman. Båda föräldrarna var nu döda. Han hade bott hemma till dess han var 12 år gammal och sedan tjänat som dräng på åtskilliga ställen. I 10 år hade han uppehållit sig på sjön till dess att han i tre år nu bott hos en torparänka med vars dotter han fått två utomäktenskaphga barn. Han nekade till att förut ha dömts för brott, vilket med tanke på hans rörliga hv torde ha ansetts som alltför besvärligt att kontrollera för en så pass liten stöld. Brottet hade uppdagats, när han velat sälja kättingarna till en garvarhustru. Domen löd på snatteribot samt att sändas till Kunglig Befallningshavande som försvarslös. Över detta sade sig Hallin vilja klaga hos hovrätten.^" HRR, IS oktober, 21 oktobei oeh 1 november 1S37, HRR, 2S oktober oeh 1 november 1S.37. HRR, 1 november 1S37.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=