205 Berggren och flera andra viks)öbor. När de komtill trappan på väg till sitt nattkvarter hos handlanden Edin, sade Berggren att det var hans säck och uppmanade drängen att bära den. Den senare misstänkte emellertid att allt inte stod rätt till, utan vägrade, varför klockaren tog säcken s)älv. Därefter utspelade sig jakten och fasttagandet. Ett annat vittne kunde berätta att Berggren efter ertappandet bett dem tiga och lovat bjuda alla på källaren omså skedde, vilket de dock avböjt. Sedan värdet på säcken med innehåll uppskattats till knappt två riksdaler gick rätten till beslut. För de sammanlagda stölderna i Säbrå och Efärnösand dömdes Berggren för första resan stöld att böta drygt 22 riksdaler, dvs. stöldgodset var tillsammans värt något mer än vad som var maximumför snatteri. Eftersom han dessutom varit berusad inför rätta den 12 februari, fick han böta drygt 6 riksdaler eller sitta 16 dagar i fängelse på vatten och bröd, samt stå allmän kyrkoplikt i Viksjö kapellförsamlings kyrka. Mikael Berggren förklarade sig nöjd och förpassades till häktet, eftersomman inte trodde att han skulle kunna betala böterna.'*’ Klockare Berggren dömdes vid flera tillfällen under detta årtionde för fylleri och visade klara tecken på alkoholisering. Det mest avslöjande med detta mål var att man tydligen vant benägen att förlåta den första stölden, men att minnet väcktes till liv när Berggren befunnits skyldig till ännu en. Vi torde kunna räkna med att ett flertal förstagångsförbrytelser av lindrigare slag mötts av en barmhärtig slöja av tystnad, om inte irritationen väcktes av nya förseelser. Fallet visar precis som det första att offren och andra privatpersoner vid denna tid spelade avgörande roller, som idag innehas av polis och åklagare. Några månader senare rannsakades bonden Johan Petter Törnquist från Nora socken, som den 22 )um stulit »varor och persedlar» hos en piga, en änka och i en skonert liggande i hamnen till ett sammanlagt värde av drygt 16 riksdaler. När målet var uppe den 27 och 30 )uni erkände bonden »otvunget» att han också stulit ett skrin innehållande 60 riksdaler förvarade i en plånbok, ett ylletäcke, en svart halsduk och en pipa från handelsbetjänten Jan Strindberg. Denna stöld hade ägt rum redan dagen efter höstmarknaden 1836. Domen blev 247 riksdalers böter eller 28 dagars fängelse pa vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt för första resan stöld utan inbrott. Denna betydande summa förklarade sig Törnquist vilhg att betala och lämnade genast drvgt 54 riksdaler till stadsfiskalen, vilka tagits ifran bonden vid arresteringen. Bonden Törnquist var inte representativ för dem som fälldes för stölder och VI vet mte varför han begått dem. Han drabbades uppenbarligen av ånger, eftersom han så villigt bekände även en tidigare missgärning. Han var 31 år, av medelmåttig växt och av god kroppsstyrka. Fadern hade också varit bonde och han var sedan fem ar gift med en bonddotter med vilken han hade tre barn.'*'* hållet återberättas som en kontrast till de »t\ piska» exemplen. HRR, 12 (K-h 19 Icbi-u.iri 1S39. HRR, 27 och 30 )uni 1S3S.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=