204 några andra vittnen. Skräddaränkan Anna Hägglund kunde bland annat berätta att Backberg kommit till sjömansänkan Backman med en säck pä ryggen. Han hade velat stanna och fä aftonvard, men detta nekades och han avlägsnade sig. Änkan Backman, som varit straffad för stöld »och säledes ej ägde den frejd att vittneseden kunde henne anförtros», fick ge sina upplysningar utan att gä ed. Hon gav samma version somdet föregående vittnet. Drängen Backberg nekade till stölden och uppgav att han fätt brännvinskaggen av en bonde, men han kunde inte tala omvad denne hette. Åklagaren, landsfiskalen C. P. Lundhcilm, vrkade ansvar för stöld. Som underlag för domen hade man ocksä inhämtat upplysningar omden åtalades personliga förhållanden. Erik Olof Backberg var 20 är, född 1 Härnösand och av ordinär storlek med fullgod kroppsstyrka. Han var son till avlidne arbetskarlen Erik Backberg. Modern var omgift med »lösa manspersonen» Per Häggström. Den åtalade hade vistats oavbrutet i staden, förutom tvä somrar dä han varit dräng i olika fiskehamnar. Numera hade han mgen stadig eller ständig sysselsättning, utan framlevde »i lättja och självsväld». När han var överinaga, dvs. straffomvndig, hade han dömts för stöld att agas av modern med ris. Sedermera hade han straffats för fickstöld i Härnösand 1835. Rätten dömde Erik Olof för andra resan stöld av varor till ett totalt värde av drygt 11 riksdaler till fyrdtibbel bot, dvs. drvgt 44 riksdaler eller, om böterna inte kunde betalas, 17 par spö. Dessutomskulle han som försvarslös sändas till landshövdingen. Backberg anmälde sitt missnöje med domen och uppmanades att vända sig till landshövdingen om han behövde hjälp att författa sma besvär till hovrätten. Domen i hovrätten har mte efterspanats, men med största sannolikhet stod domen fast med den bastanta bevisning sc^m levererats. Ett enkelt fall av bondfängeri skulle etiketten kunna vara pa detta fall. Bonden Mårtensson och smeden Duva delade säkert mängas samtida uppfattning att städerna var brottslighetens vagga. Men det var inte alltid stadsbor somstod för stölderna, även om de oftast inträffade där. Den 29 januari följande är befanns klockaren Mikael Berggren frän bvn Gammelgården i samma socken som de tidigare mälsägarna av Säbrä tingsrätt vara skyldig till en stöld av läder till ett värde av drygt 6 riksdaler frän tre bönder i samma bw Under rannsakningen framkom att Berggren även hade tagit en säck som tillhörde en bonde frän Högsjö socken pä trappan till handlanden C. R. Pahlmans bod i Härnösand sommaren 1837. Mälet skulle alltsä slutligen avgöras av rädstuvurätten, som tog upp det den 12 och 19 februari. Bonden hade ställt säcken pä trappan, medan han uträttade ett ärende i en annan bod i närheten. Dä fick han se tvä personer komina gående, varvid den ene tog säcken och gick upptör en gränd. Bonden hann upp denne person och tog ifrän honom säcken. Ett av vittnena, drängen Daniel Norberg frän Nordanä, berättade att han kommit till staden denna dag i sällskap med klockare ■*’ HRR, 25 och 27 ember IS37. 42
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=