6 intresse fanns också i Sverige, där kungen uppbar en del av böterna, vilka i övrigt somregel delades mellan målsägaren och häradet eller staden. Allt eftersom staten började reglera förhållandena i lokalsamhället ökade också antalet lagar. Regleringarna var ofta av ekonomisk natur, avseende den direkta uppbörden av skatter och andra krav frän kronan eller rörande handel och annan aktivitet, där kronan fick intäkter. Dessutom ville centralmakten skydda vissa naturtillgångar för eget bruk, till exempel gruvorna, skogen och laxfisket. Kyrkan representerar den tredje stora intressenten. Redan landskapslagarna innehåller kyrkobalkar. Efter reformationen ökade de kyrkliga ambitionerna att kontrollera kristendomskunskaper och nattvardsgång, men även att ingripa mot handlingar som stred mot bibeln och de tio budorden. Denna kontroll skedde till en del i de kyrkliga organen, sockenstämma, kyrkoråd och domkapitel, men den utövades även inom ramen för de världsliga domstolarnas verksamhet. En lokalt förankrad rättvisa anses oftast ha varit mer intresserad av att lösa konflikter än att bestraffa, att bota eller kompensera för skadan i stället för att näpsa en brottsling.^ En konflikt skulle lösas sä att båda parter ansåg sig milt och rättvist behandlade. Härda straff bidrog inte till att befrämja detta. Man kan alltså förvänta sig att den lokala rättvisan skulle använda straff somkändes, men som inte var för härda. Eftersom det inte fanns någon anledning att göra den bötfällde utfattig och därmed till en ekonomisk börda för socknen eller staden, kan man även förvänta sig att böter ibland mildrades med hänsyn till betalningsförmåga, dvs. liknande de nutida dagsböterna. Men detta gällde inte den grövre brottsligheten, där strafflagen var sträng, i Sverige såväl somi andra länder, och där vedergällning och avskräckning dominerade alltsedan medeltiden. Kvantitativt utgjorde dock de senare fallen en mycket liten del av domstolarnas verksamhet. Göran Inger har pekat pä att ett samhälle som saknade organ för att skapa fred och ordning med tvångsmedel var mer eller mindre hänvisat till att försöka åstadkomma detta resultat genom en försoning mellan parterna med böter. Alternativet kunde ju vara att den part som kände sig förfördelad tog saken i egna händer. Den i tidig medeltid förekommande blodshämnden visar vad som kunde hända om inte samhället inskred med ett försök till försoning.^ I England har man funnit att 1600-talets lokala domstolar kunde visa stort överseende med dem som begick förhållandevis oförargliga brott, även om de upprepades. I upprörande fall, eller när det gällde personer som blivit en tung börda för sina grannar, kunde man dock mista tålamodet och be myndigheterna handla med stränghet. God anpassning i lokalsamhället, kyrklighet, osv kunde ^ Henrik Munktell 1943, s. 9. Eva Österberg och Dag Lindström 1988, s. 35-56 och 63. E'rik Anners 1977, s. 7-16. Briice Lenman och Geotlrey Parker 1980, s. 14-15. Göran Inger 1980, s. 59. Henrik Munktell, 1943, s. 6-7. Eva Österberg 1987, s. 493—194 och 499-501.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=