201 steg från 1-2 till 5-10 per år. Samtidigt som stölderna blev fler, rapporterades från stora delar av landet att tiggeriet tilltagit under 1600-talets sista år, oeh myndigheterna fann sig föranlåtna att utfärda en ny stadga i ärendet. Likaså ökade tillgreppen i alla distrikt åren 1707-10. Även dessa är kännetecknades av ekonomiska svårigheter. Missväxt rapporterades till exempel i stora delar av landet är 1709. I Östergötland skadade vårfloden skörden är 1708 och vintern 1709-10 sades ha vant mycket sträng. Hungersnöd rapporterades också frän länet är 1710.'^ Därefter var antalet tillgrepp överallt fä under åren fram till 1700-talets mitt. Denna period - och framför allt 1720- och 1730-talen — har betecknats som ekonomiskt gynnsam i svensk historia med fä missväxtår. Fnligt Gustaf Utterström var klimatet milt, priserna s)önk medan lönerna var stabila och det var ont omarbetskraft, vilket gynnade de obesuttna. De bekanta nödåren under 1770-talets början åtföljdes av en ökning av tillgreppen i Linköping enligt stämmngshstorna. Medan medeltalet åren 1770—77 var 10 per är var antalet 16 är 1772 och 14 är 1773. I Härnösand var siffran högst är 1773, dä antalet var åtta att jämföra med årtiondets medeltal som var 2,5. Aven i Östra Gömge var tillgreppen flest ären 1772—73 )ämfört med hela årtiondet. Däremot kan vi inte finna någon reaktion pä dessa nödär i Gullbergs härad och i Säbrä tingslag. Pä 1780- och 1790-talen rapporteras ovanligt mänga dåliga skördeår, samtidigt som antalet obesuttna växte, framfor allt i söder. Under en stor del av 1780-talet uppgavs Östergötland ha drabbats av dåliga skördar och antalet tillgrepp är också relativt högt i stämningslistor ären 178689 med en topp 1786, året efter en skörd som betecknats som missväxt. I Härnösand var antalet tillgrepp högt är 1789, föregånget av en ovanligt härd vinter. .14 17 Under 1800-talets törsta decennier steg antalet tillgrepp relativt kraftigt vissa är, och även genomsnittligt var talen högre än förut. Hela första hälften av seklet var skördarna ofta dåliga och kon)unkturerna svaga. Missväxter i större delen av landet rapporteras bland annat för 1820-talets slut och 1830-talets början och slut.'^ Ltt samband med svaga skördar kan framför allt spåras i Linköping 1818-20, 1826-27, 1829, 1835 och 1837-39. 1 Härnösand finner vi motsvarande tttppar aren var talen högre än 1803, 1807, 1819, 1829 och 1836-39. bor (fullbergs del mu-malt efter svaga skördar ären 1817, 1827 och 1837-39. Även i Östra (föinge kan man under 1830-talets andra hälft ski mta en effekt av dähga är. Säbrä tingslag i norr kan däremcn mte förbindas med några häftigare reaktioner pä skördarna under 1700-talets slut och 1800-talets början. Där var dels de absoluta talen lägst, dels har det i andra sammanhang konstaterats att '■* LMI.i [(ili.iiisson l‘)S,l, s. 224. I'.nocli liii;i.‘rs 194S,s. Hi. ,'\ntoii Rulticisl.ul 1910, s. 4,11. ''' (hlSl.ll UtUTSUDIll 19,S7, ilcl I, 2.1.1 tt. ' (illst.ll UllLTStrOIll 1917_J^.| |,s. 100 11. Ciust.it Uttcistroin 1917, lii-l 1, s. 116 ocli 111.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=