194 tion. Utvecklingen av praxis gick alltså tvärt emot lagens bokstav. Avsikten var framför allt att skrämma, inte att verkställa.--^ På initiativ av Gustav III framlades 1779 förslag omatt avskaffa dödsstraffet för ett antal brott. I flera fall stötte det på starkt motstånd hos en konservativ majoritet i riksdagen, men för tredje och fjärde resan stöld fick han igenom sin vilja. Egentligen var ju reformen endast en kodifiering av tidigare praxis, men en del ville ändock ha lagarna oförändrade i avskräckande syfte. Så sent som 1815 och 1817-18 stödde bondeståndet en motion, som krävde ett återinförande av dödsstraffet för tredje resan stöld av mer än 100 daler och för fjärde resan stöld. De andra stånden gick emellertid mte på samma linje.-'’ Att det var bondeståndet som tagit initiativet, visar att tjuvar rönte föga uppskattning i breda samhällsskikt. Snarast tycktes motviljan mot dödsstraffet ha funnits bland delar av den politiska och juridiska eliten. hör de flesta som fälldes för tillgrepp blev det alltså andra straff än de ursprungliga dödsstraffen och böterna som komatt exekveras. Omvandlingen av böter hade under 1600-talets förra hälft ofta skett i form av arbete eller fängelse. I drottning Kristinas straffordning 1653 infördes gatloppet i svensk ickemilitär rätt. Bergsrätterna kunde använda det sedan 1620-talet, och det finns också med 1 1621 års kngsartiklar. På 1630- och 1640-talet börjar det i praxis användas av kungen vid benaelmngar från dödsstraff, och före 1653 hade även hovrätterna anammat det, innan det alltså kodifieras 1653 för vissa sedlighetsbrott och för tjuvar. Det användes sedan i grövre fall som omvandling för böter eller dödsstraff. \hd 1600-talets slut visade det sig vara mindre praktiskt, bland annat därför att allmogen inte ville ställa upp. Det ansågs vara nesligt att delta i sysslor somborde skötas av bödeln. I en kunglig resolution 1698 befriades borgare fran att delta, och i 1734 års lag försvann gatloppet. Dock fanns det kvar länge momden militära rättsskipningen. Eör lindrigare stölder var spö för män och ris för kvinnor ett vanligt omvandhngsstraff för böter. Detta fanns kvar under hela den period som denna undersökning omfattar, men 1841 försvann det somomvandling och 1855 fullständigt.-'" För snatten eller för personer med bräcklig kroppskonstitution användes i stället fängelse på vatten och bröd. Under åren före 1841 hade vissa domare redan börjat ersätta spöslitningen och risandet med fängelse även för allvarligare stölder. \'atten och brödstraffet avskaffades inte förrän 1884.-^ Uppcfd?ar kyrkoplikt, dvs. en offentlig ceremoni under högmässan, tillämpades alltsedan 1734 års lag för dem som begått stölder, medan de som snattat fick Akc M.ilmströni 1934, s. 12S-129. Fnk Anners 1965, s. 157-166. Erik Anners 1977, s. 41. Iv.ii Seth 19S4, s. 34-35. Henrik Munktcll 1940. Henrik Munktell 1943, s. 44. - Henrik Munktell 1943, s, 45. 26
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=