RB 47

193 oss ingen anledning att tala om en »kriminell klass» - därtill var de men däremot hade det uppstått en liten grupp, som stal vid upprepade derna ger tör få — tillfällen. Straffen De hårda lagarna visar t\ dligare än något annat, hur allvarligt man såg på tillgrepp. På 1600-talet skulle alla stölder till ett värde som översteg ett visst belopp bestraffas med t/ödet?, även om de flesta benådades i högre instanser. Avrättningsmetoden var hängning, en nesligare form än bödelsvxan. Enligt 1653 års straffordning var minimibeloppet för dödsstraff 60 daler, tidigare hade det varit lägre. E'ör dem som ansågs vara oförbätterliga drog sig inte tingsmenigheterna för att begära hos överheten att den skulle verkställa straffen efter lagens bokstav. I 1734 års lag, som ofta kodifierar en ticfigare utvecklad praxis, förklarades att rån, stöld för ett värde som översteg 100 daler vid tredje resan stöld, samt f)ärde resan stöld hur ringa beloppet än var, skulle straffas med döden, vanligtvis hängning. På 1740-talet skärptes lagstiftningen för vissa egendomsbrott. En kunglig förordning i december 1745 talar om att »missgärningar i gemen men i svnnerhet tjuvnader mer än till förene tagit överhanden», och att tjuvarna i förövandet visade »en märkehg arghet». Därför skulle alla inbrottsstölder inklusive delaktighet i sådana bestraffas med hängning. Vippgalgar, som gjorde att offren strvptes långsamt, skulle sättas upp på de allmänna torgen i Stockholm. Året därpå beslutades att även stöld ur brev skulle föranleda dödsstraff, och två år senare skärptes straffen för stöld av hästar och boskap ute på marken. Efårdare straff proklamerades för fickstölder år f766 och för mjölkande av annans kreatur år 1773. Sistnämnda ar kom också en ny skärpning av straffet för inbrott.’’ Att förordningarna på 1740-talet och 1773 hade samband med försämrade konjunkturer är uppenbart. Samtidigt förklarar skärpningen en stor del av den ökning av tillgreppen vi kunde observera i hovrättsdomarna för Östergötlands län från 1695-1704 till 1745—1754. Medan antalet inkommande fall av stölder var 3 år 1 745 var de 22 året därpå och medeltalet för åren 1746-54 var drygt 10. Detta motsäger inte att tillgreppen ökat vid 1740-talets slut. Medeltalet för åren 1746—47 var 20, medan det åren 1748—54 var cirka nio. Man kunde ha väntat sig en kraftig ökning av antalet avrättningar för egendomsbrott efter 1745, men så blev mte alls fallet. Erik Anners undersökningar av praxis vid hovrätterna och i justitierevisionen, som skötte den kungliga prövningen, visar att dödsdomarna i stället blev färre under de följande decennierna. Medan underdomstolarna troget har eiömt enligt lagen, benådades de allra flesta redan i hovrätten, och endast ett fåtal passerade justitierevisionen utan att få nåd. Endast två fall kunde återfinnas, där inbrott lett till en exekuIv.ir Sctli, 1984, s. 14. 2\ 13

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=