186 gåtts av personer boende utanför staden. I Härnösand handlade det omen f)ärdedel respektive en knapp femtedel och i såväl Gullberg som i Säbrå var andelen cirka 10 procent. Framför allt i städerna uppträdde alltså under 1800-talets början allt fler tillresande personer i mål som rörde tillgrepp. Den alldeles övervägande delen av dessa främlingar uppgavs vara skrivna på landsbygden, och det rörde sig framför allt om pigor och drängar som tillfälligt arbetade i staden samt andra obesuttna medlemmar av ett ursprungligt landsbygdsproletariat, ibland med deklasserande titlar, som antydde att de tillhörde de mest marginella i samhället. I något enstaka fall hade en bonde hamnat i den pinsamma situationen att stå till svars för ett tillgrepp under sitt besök i staden. Att ökningen av boende utanför domstolsdistriktet ägt rum först efter år 1800 bekräftas i Linköpings stämningslistor. I de 10 slumpmässigt valda undersökningsåren från 1770 till 1802 var andelen svarande främlingar drygt 10 procent bland såväl tillgrepp som övriga egendomsbrott. Bland privata kärande i samma undersökning var s)u procent främlingar bland tillgreppsbrotten och endast 2 procent bland övriga egendomsbrott. Som regel fälldes endast en person vid varje tillfälle. När alla mål slås ihop för de år som saköreslängderna registrerats visar det sig att i städerna utgjorde stölder, snatterier och bedrägerier medfler än enfälld högst 10 procent i något av fallen. Det högsta antalet fällda var fem, vilket inträffade i ett enda mål. Annars omfattade »grupperna» vanligen två personer. Häleribrotten rymde oftare fler än en fälld samtidigt, i städerna cirka en femtedel av alla mål, varav en gång nio personer vid samma tillfälle. »Döljande av tjuvgoels» och framfor allt »handel med misstänkt person» betydde ofta, att den som fälldes för stölden skänkt eller avyttrat en del av det stulna till andra. Som tidigare påpekats förekomsådana mål framfor allt under undersökningsperiodens sista halvsekel. I de få fall man fällts för olaga hägn eller åverkan av djur i städerna, rörde det sig i cirka en fjärdedel av fallen om På landsbygden är tendenserna ungefär desamma som i städerna, men antalet »grupper» med mer än en person är något fler för stölder och snatterier, eller drygt 10 procent. Häleribrottens motsvarande andel är cirka en fjärdedel, dvs. ungefär samma som i städerna och likaså samlade kategorin »olaga hägn» och åverkan av djur den största andelen. Den varierade mellan 15 procent (Säbrå) och 60 procent (Gullberg). Här rörde det sig i några fall om formliga kampanjer mot försumliga ägare av tamdjur. Slutsatsen är att vi inte när det gäller egendomsbrott i allmänhet och tillgrepp i synnerhet tycks ha haft att göra med större organiserade ligor. I varje fall avslöjades de sällan. Däremot hände det att tillgreppet förövats av två eller i nagra ännu fler personer. Det förekom alltså ett visst samarbete vid enstaka tillfällen, vilket vi såg i hovrättens resolutioner. Aven en del av tillgreppen på landsbygden utfördes av fler än en person, vilket åtminstone har krävt ett minimum fler än en fälld per tillfälle. fall
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=