182 de var när av'brottet skedde i serien för saköreslängderna, dvs. under 1700talets förra hälft. Med största sannolikhet har alltså antalet personer som fällts för tillgrepp börjat öka i Linköping senast under 1770-talet. Detta decennium uppvisade tillsammans med 1750-talet relativt höga tal även för Härnösands del. Ökningen under 1800-talets förra hälft i jämförelse med det tidiga 1700talet är i alla avseenden signifikant. I Säbrå tingslag och Gullbergs härad är utvecklingen annorlunda än i städerna. Tillgreppen är här markant fler under 1600-talets slut och 1700-talets första decennier än de någonsin kom att bh senare. Visserligen skedde det en viss ökning i Gullbergs härad under de sista 60 åren, men talen förblev ändock lägre än de varit under 1690-talet, 1710-talet och 1730-talet. I Säbrå registrerades över huvud taget mgen ökning under periodens senare del, tvärtom en minskning från 1770-talet till 1839. Genomsnittligt låg antalet tillgrepp mellan 0,25 och 0,50 per år och 1.000 innevånare i båda distrikten, och förändringar över lång tid var inte stora. Gruppen »övriga egendomsbrott» är till skillnad från tillgreppen sällan fler i städerna än i landsbygdsdistrikten. Städerna uppvisar inte heller någon tydlig trend över tid. Enstaka årtionden kan de vara något fler, men detta betingas framför allt av tillfälligheter. I detta fall finns det anledning att vara skeptisk inför de höga tal som vi får från stämningslistorna för Linköpings del åren 1770-1789. Många av dessa mål torde senare i processen ha runnit ut i sanden. I Gullbergs härad finner vi toppar under åren 1760-1780 och i Säbrå är talen högst i periodens början, dvs. åren 1680—1740. I mgetdera fallen var de ens i genomsnitt ett per år, vilket visar att tillfälligheter oftast orsakat fluktuationerna. Ett åtal för dåligt djurstängsel kunde till exempel drabba bönderna i en hel by, vilket omedelbart påverkar talen för ett helt decennium. Det finns alltså ingen anledning att fästa större avseende vid tidsmässiga förändringar, förutom att konstatera att i Säbrå tingslag var tvisterna om egendom och om inhängnaden av djur fler under 1600-talets slut och 1700-talets början än de kom att bli senare. När vi enbart studerar stölder och snatterier, dvs. det som traditionellt förknippas med tillgrepp, visar det sig att de två landsbygdsområdena Säbrå och Gullberg har mycket låga tal jämfört med städerna, och dessa tal förändras inte över tid. I Linköping noteras däremot höga siffror för den sista perioden, 1790-1839. Där hade i varje fall den registrerade brottsligheten ökat. Kanske var det också något lägre tal under en period på 1700-talet än såväl före som efteråt. Vi kan jämföra dessa tal med dem som Eva Österberg sammanställt från egen och andras forskning. Linköpings siffra under tidigt 1600-tal (1,4) kan jämföras med Vadstena 1602-10 (3,0) och Stockholm 1615—19 (1,0) respektive 1620-24 (0,3). Talen varierar alltså, men Linköpings siffra ligger ungefär vid ett tänkt medeltal. I Gullbergs fall, där siffran var 0,3, kan vi jämföra med Vendel under samma tid, där siffran var exakt densamma.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=