175 hos f.d. regementsfältskärcn, där de fönstervägen kommit åt två kattunsgardiner. Samma natt hade de hemsökt biskop Rizelius’ gård och där tagit tre bomullslärftgardmer. Stövlar hade de stulit från en dräng och en ad)unkt, och dessutom hade de ytterligare en gång tillägnat sig gardiner, då från en lektor. I rådstuvurätten friades hustru Duva för delaktighet, medan de två andra kvinnorna fick åtta dagars fängelse på vatten och bröd. Över detta anförde änkan Ancfersdotter besvär. De tre männen dömdes till döden. Hovrätten förklarade angående männen att den tidigare domen varit skälig, men på grund av opreciserade omständigheter ändrades den till spöstraff. Drängen Carl Gustafsson skulle dessutom avtjäna ett år vid Kalmar fästning. Änkan, stsm besvärat sig, fick sitt straff mildrat till snatteribot, eftersom de gardiner hon köpt inte varit värda mer än drygt 5 daler, medan Pressers hustru fick samma straff som tidigare.''^ I-em år senare hade man i Linköping spårat upp en liten liga bestående av bagargossen Peter Törnblom, 18 år, lärgossen Anders Jonsson, 18 år, smedsgossen Mauritz Wilhelmsson, 18 år, och soldaten Mattias Widerberg. Dessa hade begått mindre inbrottsstölder och snatterier, bland annat på sön- och helgdagar, vilket därmed innebar sabbatsbrott. Ett av offren var bagargossens husbonde. Rådhusrättens domar, som var böter omvandlade i spöstraff, fastställdes av hovrätten.'^ Under perioden 1795-1804 förekomdet i några fall i Linköpingatt flera personer rannsakades samtidigt vid hovrätten för stölder eller delaktighet i stölder. Den mest spekulära stölden vad det gäller värdet begicks av livgrenadjären Lars Åberg, som bröt sig in på lantränteriet i Linköping och stal över 2.700 riksdaler i sedlar och mynt. Sedan rymde han och hade inte återfunnits, när Linköpings slottsrätt behandlade fallet. Livgrenadjärens halvbror, före detta bonden Måns Åkesson i Sjögesta, anklagades för att ha vant delaktig i stölden och att ha gömt en del av det stulna. Eftersom bonden hade vittnen, som intvgade att han vant hemma den natt stölden begåtts, och då han inte heller kunde överbevisas om att ha vetat om att stöldgods elolts hos honom, dömdes han av hovrätten endast lör att ha tigit med upptäckten av stöldgods till 20 dagars fängelse på vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt. I två fall år 1804 rörde det sig om tier än en atalad. Självaste klensmedsåldermannen Petter Sandström t>ch hans gesäll Petter Lindberg, lärgossarna Anders Carl Torngren och Jonas Welam samt klensmedens hustru Charlotta Lagerström hade gji^irt ett inbrott hos skomakaren Jakob Busk. Tillsammans hade männen brutit sig in med nx cklar och stulit pengar, tva tickur och siKer lör totalt drvgt 94 riksdaler. Smeden dömdes för detta, för att han tubbat sitt tjänstetolk att delta ttch för att han försökt att med falskt vittnesmål st\'rka att han och GUR, nr 4 1744, '' (iHR, nr SO 1754. (;HR, Nr 14S
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=