172 varnagel».^ Fyra år senare avkunnades en dommot Måns Pedersson, somstulit från åtskilliga och ganska mycket i Gullbergs härad. Även Måns hade begått enkelt hor. Han saknade pengar att betala böterna med. I underrättens protokoll noteras att »hela häradet supplicerar i all underdånighet att höga överheten ville nådigst låta taga detta ogräset utur vägen». Hovrätten konstaterade att han var »en stor och grov tjuv», att han tidigare varit dömd för tjuveri, att häradet ville bli av med honom och att han inte kunde förmodas bättra sig. Därför hängdes han »andromtill varnagel».'^ År 1699 remitterades hovslagaren Lars Perssons stölder i Linköping till hovrätten. Det befanns att han stulit gångkläder från flera personer, en ryttarhäst, m.fl. saker. Det stulnas värde uppgick till hela 180 daler silvermynt. När han efterlystes hade han lagt tillbaka de stulna persedlarna på predikstolen och togs sedan när han försökt ta hö till den stulna hästen med vilken han tänkt rvmma. Rådhusrätten hade enligt Kristinas straffordning dömt till döden och hovrätten konstaterade att summan övergick det belopp för vilket man kunde benåda. Därför fastställdes straffet. Kunglig Majn benådade emellertid och dömde i stället till sju gatlopp, halsjärn och arbete på Marstrands fästning i sex år.^ Samma år behandlades ett liknande mål från Gullbergs härad. Det gällde »tjuven» Johan Hielmer, som låtit skriva sig ett falskt pass, med vilken han fått tjänst hos välborne Gustaf Koskull. Sedan hade han brutit hemfriden genom att ta sig igenom ett fönster till Koskulls kammare på Odenfors gård och där släpat ut en ekkista ur vilken han tagit pengar och silver till ett värde av 363 daler silvermynt. Av detta hade målsägaren fått igen knappt hälften. Johans mor erbjöd sig att ur hans farsarv betala resten, och Johan själv urskuldade sig med att han varit drucken. Tingsrättens dödsstraff fastställdes av hovrätten, men konungen omvandlade det till nio gatlopp, kyrkoplikt och två år på Marstrands fästning.^ Slutligen hittar vi 1701 en resolution över förrymde båtsmannen Lars Persson, som begått brott både i Linköping och på landsbygden, bland annat i Gullbergs härad. Nu kallade han sig Wallman, tidigare hade han hetat Kållman, bland annat då han 1692 fällts för att ha stulit och skurit ned en t)uv ur galgen tillsammans med en kamrat. Då blev straffet kåkstrykning (spö) samt ett års arbete vid Marstrands fästning. Därefter hade Lars drivit omkring och begått åtskilliga stölder, bland annat av hästar i Valkebo, Vifolka, Hanekinds, Aska och Gullbergs härader. I Skänninge och Linköping hade han stulit kläder och mat. Ett år före rannsakningen misstänktes han också ha slagit ihjäl en sjöman och tagit några kopparmynt av honom, men detta var inte helt bevisat. Under sina resor hade Lars Persson åtfölps av »kvinnfolket» Ingeborg Håkansdotter GHR, 24 september 1635. ■' GHR, 7 november 1639. GHR, 26 april 1699. ^ GHR, 11 november 1699.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=