170 Diagram 1. Antal åtalade för egendomsbrott vid Göta hovrätt rörande Östergötlands län åren 1640—49, 1695-1704, 1745-54 och 1795-1804 fördelade på olika tvper. S =stöld, f-=förfalskning, R= ran, Ö=övrigt. 400 300 200 100 [ ] o R S 0 1640-49 1695-1704 1795-1804 1745-54 Källor: GHR. I Diagram 1 har målen fördelats på stölder, förfalskningar, rån och röveri samt övriga egendomsbrott. Somsynes dominerar stölderna. Andra kategorier, särskilt förfalskningar, återfinns i första hand under åren 1795-1804. Till skillnad från tidigare hade då också »rån och röveri» ökat, så att antalet uppgår till 25, medan det under tidigare studerade decennier endast forekc'im enstaka fall. Antalet stölder minskade kraftigt från 1600-talets mitt till dess slut. Detta avspeglar knappast en motsvarande nedgång i antal faktiskt begångna brott, utan är en effekt av drottning Kristinas straffreform 1653. Då kom vissa stölder, som tidigare enligt lagen skulle rendera dödsstraff, att straffas med böter i stället, varvid dessa mål inte längre behövde remitteras till hovrätten för prövning. Reformen var i huvudsak ett erkännande av praxis som utvecklats tidigare, då hovrätten hade mildrat dödsstraffet till böter. Femtio år senare hade antalet stölder ökat igen, och denna gång handlar det troligen om en ökning som betingats av det totala antalet beivrade stölder vid underdomstolarna. Denna period markerar ekonomiskt svårare tider än frihetstidens första årtionden, vilket förmodligen är förklaringen till de ökande talen. Åren omkring 1800 hade antalet stölder vuxit ytterligare. Omman inkluderar rånen blir tendensen ännu tydligare. Vissa straffrätthga reformer, som skärpte straffen för framför allt inbrottsstölder från och med 1746, ligger bak-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=