X. Androm till sky och varnagel Omegendomsbrottens mönster och följder Begreppet »egendomsbrott» ger för de flesta associationer till stölder och snatterier, dvs. förseelser som tillsammans med våld genomårhundradena alltid har varit föremål för rättsliga sanktioner. Där ryms emellertid även andra kategorier, varav vissa inte har fördömts lika starkt. Med »egendomsbrott» avses här för det första brott som huvudsakligen riktar sig mot privatpersoners egendom, varför till exempel skogsäverkan kommer att diskuteras separat. Inomgruppen skiljs å ena sidan mellan stölder, snatterier, häleri, bedrägeri och förskingringar, handlingar som starkt fördömdes av sin samtid, och å andra sidan egenmäktigt förfarande, åverkan, osv., vilka inte fördömdes lika starkt. I fortsättningen kallas den första gruppen för »tillgrepp», medan den senare benämns »övriga egendomsbrott». Det kommer att visa sig att mönstren är mycket olika för dessa två kategorier. Erling Sandmo visar i en studie av norska förhållanden hur denna skiljelinje mellan »tyveri» och andra typer av egendomsbrott i praktiken kan komma att dras med hänsyn till den anklagades sociala status och målsägandens behov att stigmatisera sin motpart eller ej.' Förutom egendomsbrott kommer vi i detta kapitel också att stifta bekantskap med vissa förseelser rörande arbetslivet, olagligt hysande av resande och liknande saker, som i realiteten visat sig ingå i bilden av myndigheternas kontroll av de mest obesuttna delarna av befolkningen. Hovrätten och egendomsbrotten I hovrätten behandlades endast de grövre formerna av egendomsbrott, i första hand de som enligt lagen kunde åsamka gärningsmannen dödsstraff. Innan vi gör en grundligare analys av vad som registerades i saköreslängderna för våra undersökningsområden, skall vi se vad som dök upp i Göta hovrätts resolutioner under några utvalda tioårsperioder från 1600-talets mitt till 1800-talets början i Östergötlands län. Mål som berör Linköpings stad och Gullbergs härad behandlas fylligare än de övriga. Jonas Liliequist har nyligen presenterat en länsvis genomgång av antalet brottmål vid hovrätterna 1664—1668 och 1745— 1754. Hans huvudresultat vad det gäller de allmänna mönstren stämmer ganska väl överens med mina egna." ' I-.rling Sandmo 1991. ' Jonas Liliequist 1991.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=