165 hade sin position mellan en mängd olika intressen, som han hade att ta hänsyn till. Direktionen utgjordes av kungen, hovrätterna, landshövdingen, biskopen och andra överordnade somalltmer övervakade att spelet skedde i enlighet med reglerna. Lagarna drog upp vissa ramar, men fortfarande fanns ett spelrum innanför dessa, även omdet minskade i takt med nya förordningar och prejudikat från överrätterna. Även nämnden befann sig i en mellanställning. Sympatierna vilade ofta hos de grannar som man hade att döma över, men nämndemännen hade också att ta hänsyn till samhällets skrivna och oskrivna lagar och domarens förmodligen mer formalistiska syn i vissa frågor. Domaren regisserade sina medhjälpare i den dömande funktionen, men en viss demokrati rådde inom ensemblen och det gick inte att helt bortse från de vårderingar och synpunkter som nämndemännen representerade. Ibland dök det upp mer färgstarka individer bland parterna, de övriga aktörerna. Det kunde vara två adelsmän som tvistade om var gränsen gick mellan deras ägor, eller en ökänd skogsrövare som efter många år infångats och fick sitt straff. Som regel handlade dock spelet om ganska vanliga människor med vanliga sociala roller i lokalsamhället. I staden dominerades scenen kvantitativt av handlandena och hantverksmästarna som i sitt dagliga liv då och då fick en anledning att agera vid rådstuvurätten. På landet fylldes rollistan framför allt av skatte-, krono- och frälsebönder. Anledningen till besöket, redogörelsen för vad som hänt och de repliker som bevarades i protokollen avslöjar mycket om dessa människors vardagsliv, deras konflikter och värderingar. De lokala domstolarnas arbete präglades alltså till övervägande del av den vanliga allmogens behov och agerande. Framför allt värnade man ommateriella tillgångar. Dessutom visar det sig att åven många slagsmål och tråtor hade börjat på grund av oenighet om vem som ågde vad, om obetalda skulder, osv. Hedern var en viktig tillgång, eftersom en persons status i lokalsamhället påverkade hans levnadsvillkor. Därför kom domstolarna också ofta att försöka skydda människornas mer immateriella tdlgångar. Till och med sexuellt umgänge behandlades i början främst som en fråga om kompensation för den skada en kvinna och hennes släkt lidig på grund av kränkningen. Under århundradets gång kom dåremot syndastraffet att få en mer framträdande plats i den sistnämnda typen av brott. På så sätt skiljer sig kanske skådespelen en del från vad som idag upptar domstolarnas förhandlingar. Medan tinget och rådstugan var naturliga samlingsplatser för 1600-talets människor, betraktas idag en kallelse till domstolen som något ovanligt, ofta skråmmande. På 1600-talet hade den lokala domstolen framför allt en reglerande och konfliktlösande funktion vid sidan av sin repressiva roll. Idag torde den senare uppgiften betraktas somden dominerande i allmånhetens ögon. Repressionen fick redan under de årtionden vi studerat en mer framträdande plats i takt med att bevakningen av kyrkans och statens
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=