164 somdominerade och parterna dömdes därför ofta till böter. När Karl IXintroducerade den mosaiska lagens rättesnören i sitt appendix till landslagen 1608 inleddes en ny period. Hor föranledde då utan undantag dödsstraff i första instans, även om hovrätten sedan mildrade straffet till dryga böter. Mökränkning förknippades endast med den manliga partnern. Mot 1600-talets mitt skymtar emellertid nya strömningar, när man av religiösa skäl även började straffbelägga kvinnan. Inte förrän några decennier senare var denna utveckling avslutad, så att mökränkningsbegreppet försvann och ersattes av termen lönskaläge. Kvinnan dömdes då till hälften av mannens bötessumma. Tillgrepp bestraffades enligt lagen mycket hårt. Detta visar den vikt man tillmätte värnet om egendom i ett resursknappt samhälle. Redan små stöldbelopp ledde till dödsstraff vid de lokala domstolarna, särskilt om det fanns försvårande omständigheter, till exempel att stölden begåtts i det hus man bodde eller vid ett inbrott. Hovrätten ändrade ofta straffet till böter och endast de som ägnade sig åt upprepade brott och i övrigt var till förtret drabbades av lagens strängaste straff. Överträdelser av de stadgor som reglerade skogsavverkning, brännvinshanteringen och handeln var ofta belagda med höga böter. 1600-talets militärstat krävde ökade resurser för sin verksamhet, såväl i krigen som i att bygga ut en effektiv inre administration. Medlen skulle bland annat hämtas från de naturresurser som fanns i landet och från människornas ekonomiska verksamhet. Jakt, fiske och virke reserverades allmer för kronans behov. Adeln lyckades via sina privilegier undandra sig delar av dessa krav, medan bönderna och borgarna oftare komatt drabbas. Bland allmogen var denna utveckling knappast populär och överträdelserna ökade i takt med regleringarna. Kraftiga böter och en striktare övervakning var de medel man kunde mobilisera mot en motsträvig befolkning. I Linköping och Gullberg ökade antalet överträdelser mot olika förordningar under 1600-talets förra hälft. I Njurunda var det i stället underhållet av soldaterna och andra pålagor som skapade arbete för domstolen. Det var alltså två kategorier av brott som man såg särskilt allvarligt på vid de lokala domstolarna. Den ena gruppen kan karaktäriseras som traditionellt grova brott mot privatpersoner, i första hand mycket grovt våld och stölder. Den andra gruppen beivrades strängt, inte i första hand somett krav av lokalbefolkningen utan på grund av kyrkans och statens ökade ambitioner. Dit hörde sexuella överträdelser och brott mot stadgor somreglerade nyttjandet av naturresurserna och handeln. Här möts alltså två olika intressen under övergången från lokal rättvisa till centraliserad rättvisa, en utveckling som intensifierades under 1600-talet. När man under en lång tid läst ett stort antal protokoll från svenska domstolar under 1600-talet infinner sig en upplevelse av tingen och rådstuvurätterna som teatrar, där det varje sessionsdag spelades upp kortare och längre stycken. Under förhandlingarna avslöjades människornas samhälleliga roller. Domaren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=