162 bevis, drabbade lagen oftare främlingarna hårdare än de bofasta. Mot de egna kan man ofta visa misskund, andra ville man helst bli av med, antingen genom avrättning eller förvisning. Det var en fördel att tillhöra de mer etablerade skikten i lokalsamhället, när man stod inför domstolen. Man kunde agera med större säkerhet, edgärdsmän gick lättare att uppbåda och inflytelserika personer kunde ibland intervenera. Så skedde till exempel när junkern på Odenfors hade ägnat sig åt en ganska grov misshandel. Ståthållaren ingrep och åstadkom en för den svarande förmånlig förlikning. Å andra sidan var inte domstolarna helt korrumperade. När en fattig bonde fråntvangs två oxar av en adelsman sedan han tagit några rovor på en åker, ingrep häradsrätten och förklarade beslaget olagligt. Hugo Hamiltons frälsefogde på Ljung, Per Uggleby, fick flera gånger bakläxa sedan han gått för hårt fram med bönder och andra i trakten. Den avgörande gränsen kan alltså inte klart urskiljas på en social skala, utan snarare var det värst för dem som inte var bosatta på orten. Dessa hade på många sätt svårt att hävda sina intressen när de stod inför sina domare. Kvinnorna var, utom i mål rörande sexuella överträdelser, i klar minoritet. Deras underordnade ekonomiska ställning förklarar varför de sällan förekom i civila mål eller i brott mot olika stadgor. Mellan 10 och 20 procent av de kärande i civila mål var dock kvinnor. Särskilt änkorna hade anledning att agera, eftersom de faktiskt ibland förvaltade egendomen efter sina män. I staden är det svårt att upptäcka någon skillnad i deras representation i olika civila mål. Däremot tycks kvinnorna i Gullberg företrädesvis ha vant kärande angående arv, skulder och tvister om lös egendom, metfan de sällan förekomi mål som rörde fast egendom. Denna skillnad kan delvis bero på att kvinnorna i städerna redan på 1600-talet hade en annan ställning än på landsbygden. Bland annat hade de lika arvsrätt med männen, medan de på landsbygden endast ärvde hälften jämfört med sina bröder. Man finner ibland att makar eller andra män agerar somombud för kvinnor. Det är emellertid sällan som detta har noterats i protokollen och man får en bild av att kvinnorna faktiskt som regel uppträtt som formellt självständiga parter. En viss reservation måste göras för att de företrätts av ombud utan att detta noterats. Ofta kan de också ha åtföljts av manliga hjälpare till förhandlingarna. Klart står dock att kvinnorna har agerat även i civila tvister, något oftare somkärande än som svarande. Även i brottsmål svarar kvinnorna oftast själva för sina handlingar. Få kvinnor var svarande i mål som rörde brott mot olika stadgor, ett område som föll inom männens ekonomiska sfär. Flest var de av naturliga skäl i mål som rörde sexuella överträdelser. Endast några få ogifta kvinnor dömdes för lönskaläge, dvs könsumgänge mellan två ogifta personer. Hor tvcks främst ha begåtts av gifta män, men i dessa fall fälldes även kvinnorna. I Linköping var 23 procent av de som åtalades för tillgrepp kvinnor, en siffra som ligger nära den om kon-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=