157 riska tjuvar och fridsstörare möttes däremot med liten förståelse. Särskilt illa var det ompersonen ifråga var en främling utan lokal förankring. I Sverige avslöjas betydelsen av lokala band tydligt av edgärdsmannainstitutet. När vissa indicier pekade på en persons skuld, men fullt bevis saknades, kunde man under 1600-talets förra hälft bli ålagd att skaffa tolv, vid enklare mål endast sex eller tre, personer somsvor på att de ansåg att man var en tillförlitlig person som troligen inte begått brottet. Lyckades man skaffa edgärdsmän blev domen friande och själva eden bekräftade att man fortfarande hade förtroende bland sina grannar och vänner. Omman däremot misslyckades kunde man antingen fallas eller få lämna domstolen utan ett formellt frikännande. Detta drabbade i första hand dem som kom utifrån och dem som av någon anlednig betraktades med misstroende av sina grannar och innebar naturligtvis en social stämpling. I vissa avseenden spelacfe den ordinarie nämnden samma roll i Sverige som juryn i England och Nordamerika. Dessutomfinns det åtskilliga exempel, både i Sverige och i England, på att lokalbefolkningen vädjat till högre myndigheter om nåd för en del av dem som man enligt lagen varit tvungen att döma till döden för svåra brott. Motiveringen har då ofta varit att personen ifråga i övrigt varit en fridsam och ordentlig människa som levt i endräkt med sin omgivning. I England hände det dessutom att inflytelserika personer intervenerat och vädjat till den dömdes förmån med positivt resultat, något som inte har kunnat beläggas skriftligen i Gullberg eller Linköping. Däremot förekomdet i båda länderna att lokalbefolkningen, »hela häradet» eller »hela tingsmenigheten» bett överheten att ett strängt straff skulle utmätas för personer som g)ort sig särskilt impopulära. Denna vädjan har ofta bemötts positivt av dem som fällt avgörandet. Ibland fick den lokala mstansen bakläxa, när den överskridit lagens gränser. Två exempel har återfunnits i N)urunda tingslag. Håkan i Dingersjö, en besvärlig fridsstörare, dömdes till döden av tingsrätten, men benådades av hovrätten. Elin i Kvissle, som av prästen i församlingen anklagades för trolldom, dömdes likaså till döden av tingsrätten men frikändes av hovrätten. Hovrätternas tillkomst innebar att man inte längre kunde cföma alltför milt i förhållande till lagarna, men i vissa fall kom de också att bli ett skydd mot alltför hårda domar. Den första överdomstolen, sedermera Svea hovrätt, inrättades år 1614. En av dess viktigaste uppgifter blev att verka för en likformig rättstillämpning vid de lokala domstolarna. Dessförinnan hade Karl IX med samma syfte år 1608 gett ut en auktoriserad version av Kristoffers av Bayern Landslag. Hovrätterna fick sig varje år tillsända underrätternas domböcker för granskning. Hovrättsfiskalen kunde åtala underdomare som varit försumliga, vilket också inträffade ibland. Dessutom underställdes de flesta mål som enligt lagen kunde leda till dödsstraff hovrätternas prövning. Dess domar komatt få en prejudicerande betydelse även för lokala domstolar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=