155 törsta hanö endast berör enskilda individer, utan att de skapar direkta kontlikter med andra. Under 1600-talet märks detta tydligast i den religiöst influerade kontrollen av famil)ebildnmg och sexualliv och av andra handlingar som stod i strid med den rätta läran. Utan tvekan hade de lokala domstolarna till en början främst till uppgift att lösa tvister och konflikter mellan privatpersoner. Samhället hade ett intresse av att dessa frågor klarades av utan stridigheter och oro. För detta skapades organ för förlikningar och skil)edomar och lagen pekade pa vissa normer och regler man då kunde använda. Under medeltiden kom kungamakten och kyrkan att utnytt)a lagarna och domstolarna för att befrämja sina egna syften i allt högre grad. Fridslagar, lagar om högmålsbrott och kyrkobalkar skrevs och tillämpades för att bevaka dessa institutioners intressen. Statsmakten var emellertid dåligt utbyggd och kvrkan kunde sköta många frågor vid sidan av de världsliga domstolarna, vilka länge i första hand kom att ägna sig åt andra frågor av mer direkt betydelse för lokalsamhällets egna innevånare. Fortfarande vid 1600-talets bör)an sysslaele häradstingen i Gullberg och rådstugorna i Linköping framför allt med privata konflikter. Gränsen mellan civila ts istemål och bixntsmål blev ganska flytande. Ett brottsmäl kan därför främst definieras utifrån om lagen stadgade straff eller ej för förseelsen. Men även straffens funktion var ofta begränsad. Avskräcknmg spelade naturligtvis en roll i vissa sammanhang, men mest framträdande var kompensationen till förfördelade parter. Böterna delades vanligen mellan anmälaren, som oftast var den som drabbats direkt av brottet, häradet eller staden, sombehövde inkomster för att bland annat finansiera domstolen, och kungen, somofta endast hade ett fiskahskt intresse i böterna. Böter var följ«tkthgen den helt dominerande strafformen. Dessutom hände det att man utdömele dödsstraff för brott som var sa allvarliga att de ansågs utgöra ett hot mot hela samhället, varvid avskräckmngseffekten var den mest framträdande. 1 viss mån kan emellertid även dödsstraffet ses somett sätt att emotionellt kompensera målets käranden. Halshuggning fcir avsiktligt dråp förhindrade till exempel att den dräptes anhöriga förstikte ta lagen i egna händer. Kroppsstraff och fängelse användes sällan vid 1600-talets början och då som regel därför att den dömde inte kunde betala sina böter. Stympningar, som var på väg att försvinna, fvllde delvis samma funktion som dödsstraffen, dvs. att avskräcka. På grund av statens ringa orgamsationsgrad och då de mål som staten var direkt intresserade i var relatiw fa, var det allmänna åklagarväsendet och polismakten m\'cket begränsade till sin omfattning och aktionsradie. De flesta mål väcktes sedan en privatperson tagit initiativet eller sedan det kommit till allmän kännedom att ett brott begåtts. Då kunde byfogden eller länsman biträda för att fcira brottslingen till domstolen, men utredningarna tycks i första hand ha skett vid sittande rätt och myndighetspersoner angavs främst som parter i mål som direkt berörde ett allmänt intresse, exempelvis brott mot tullbestämmelser
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=