IX. Rättvisan i 1600-talets lokalsamhälle En sammanfattning En studie av den roll rättssystemet spelade i människornas vardagsliv i 1600talets Sverige måste ta sin utgångspunkt i häradsrätternas och rådstuvurätternas domböcker. Hovrätternas material är mycket värdefullt när det gäller att fastställa domspraxis i vissa tvdstemål eller i grövre brottsmål. Protokollen i dessa mål kan också ge värdefulla socialhistoriska inblickar, men i de lokala arkiven återfinner vi ett mycket vidare spektrumav vardagslivet. Det är ett mödosamt arbete att läsa igenom och systematisera 1600-talets svenska domböcker. Därför blir sådana studier av nödvändighet begränsade i tid och rum. Detal|skärpan nås då naturligtvis ibland på bekostnad av överblicken och generaliseringarna. Denna undesökning omfattar huvudsakligen endast två domstolar under begränsade perioder: Gnllbcrgs häradsrätt 1603— 1647 och Lniköpings rådstuvurätt 1609-16 och 1640-47. Tack vare annan pågående forskning och vad man kan finna i litteraturen i övrigt är det trots allt möjligt att återfinna mönster som tycks vara giltiga för större områden och för något längre tidperioder, dock utan att man kan göra några exakta kvantitativa generaliseringar. När så har varit möjligt har resultaten jämförts med de resultat forskare har funnit för andra länder under samma tidsperiod, i första hand England, men även I ranknke och de nordamerikanska kolonierna. Båcfe skillnader och likheter kan användas för att tolka vad som tilldrar sig i Linköping och Gullbergs härad. Det visar sig först och främst att utvecklingen från en lokalt förankrad till en centraliserad rättvisa tycks ha ägt rumpå ett likartat sätt i många länder. Denna utveckling var alltså på full gång under 1600-talet och kan sättas i samband med tillväxten av den nva centralstaten. I Sverige spelade lekmannainflytandet fortfarande vid 1600-talets början en stor roll 1 de lokala domstolarna. Landsbygdens lagläsare och städernas borgmästare var visserligen praktiskt lagkunniga, men de saknaefe ofta formell juridisk utbildning. Häradshövdingeämbetet innehades formellt av en adelsman, men denne hyrde sedan ut det till en lagläsare, som utförde domarsysslan. Dessa lagläsare var ofrälse personer, somibland stod nära bönderna socialt sett. Det är därför inte förvånansvärt att tiämndemännen många gånger har kunnat hävda sitt inflytande vid tingen. Till en början hade nämnden enbart till uppgift att avgöra skuldfrågan, medan domaren läste lagen, dvs. utmätte straffet när domen var fällande. På 1600-talet finns det emellertid flera indikationer på att nämnden även deltog i utformningen av domen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=