147 dingens brev omtalas att länsman överfallits tidigare och hotats till livet, sä att han snart ingenstans kunde färdas för att uträtta kronans ärenden. Per Månsson fick böta tv å gånger 40 marker samt ersätta länsman för vållad skada. I \inruridci förekom sällan grövre våld. Håkans i Dingers)ö överfall är ett undantag. Han slog 1632 sin far i huvudet med en kruka så att fadern fick allvarliga skador, som dock inte ledde till döden. Håkans tidigare karriär kantades av konflikter och oegenthgheter. Han hade varit i slagsmål med en kamrat, stulit en häst i en angränsande socken, kallat länsman tjuv och straffats för att inte ha mställt sig vid kallelse till tinget. Då beslutade fadern 1624 att ge hemmanet till sm vngre scm i stället. Två år senare lurade Håkan en änka i en hästaffär och hamnade slutligen i slagsmålet med sin far. Tinget dömde Håkan till döden, men han K'ckades fly från sitt fängelse. Hovrätten ändrade domen till 50 dalers böter år 1634. Uppenbarligen ville mte Håkan anpassa sig till lokalsamhällets och lagens normer. Befolkningen hade tröttnat på honom, och då visade man ingen misskund längre. Hovrätten, som dömde efter lagen, ansåg sig dock mte kunna följa tingets dom. Vi har sett att de lokala domstolarna kunde vara mycket tålmodiga mot dem som var bosatta och relativt integrerade i lokalsamhället. När tålamodet tröt, blev inställningen en helt annan. Hovrätten såg som sm uppgift att i båda fallen korrigera den lokala opinionens dom. I Håkans fall blev alltså den högre rätten ett skv^dd mot en rättvisa, som anpassade domarna till en pragmatisk svn. Pndast lagen och tidigare prejudikat gällde, oavsett hur illa man tv'ckte om den person som begått brottet. Även den högre rättens dom kunde påverkas av \ ad man tvckte på lokal nivå, men endast ifall det låg mom lagens vidaste gränser. Två gånger år 1637 tog hovrätten upp mål från Gullbcrgs härad rörande spädbarns misstänkta dödsfall. I det första fallet hade Brita Simonsdotter, född i Västergötland, blivit lägrad av sm husbonde, Nils Larsson i Rist. Nils, som nu hade rymt, hade rått Brita att mörda fostret och gömma det, vilket hon också bekände sig ha gjort. Landshövdingen uppmanades att fulltölja dödsstraffet och att söka efter Nils tör vederbcirhg rannsakning och bestraffning. Ingebtu'g Andersdotter klarade sig bättre, sedan en tragisk historia uppdagats inför häradsrätten. Ingeborg tjänade piga hos barnafaderns föräldrar, men varken föräldrarna eller barnets far \ ille ha något att göra med henne. Him begav sig iväg för att söka upp sma föräldrar, men födde barnet mitt i vinternatten under en gran vid vägkanten. När hon natt hjälp, berättade hon vad som skett. Häradsrätten trodde uppenbarligen pa henne, och hon frikändes. 1 häradsrättens protokoll sk\'mtar också ett missnöje med att det inte fanns något lagrumefter vilket man kunde ställa barnafadern och hans föräldrar till svars för deras grymhet. Det har manga ganger papekats att stölder i ett äldre, resursknappt samhälle sags med särskild avskv, och att därför tjuvarna råkade särskilt illa ut, när de upptäcktes. Landslagen stadgade faktiskt dödsstraff för alla stölder där godsets
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=