144 dast. När det gällde våldet oeh stölderna torde denna uppfattning ha delats av innevånarna i häradet. Däremot torde knappast dödsstraff, omvandlade till hårda penningböter för hor och höga böter för olaga svedjning, skogsavverkning och )akt, ha överensstämt med lokalbefolkningens rättsuppfattning. Andra överträdelser som betraktades som relativt lindriga av såväl överheten som lokalbefolkningen var åsatta mycket låga böter. Här gällde det i första hand att lösa en konflikt så att lugnet återställdes, inte att straffa. I denna pragmatiska anda sänktes också i praktiken bötesbeloppen, när den som skulle betala var fattig. Detta har belagts i 1600-talets Gullberg och Linköping, men även i 1500-talets svenska städer, i 1500-talets Medelpad och Långhundra och 1600-talets Njurunda och på Öland vid samma tid. En manfattning av de vanligaste argumenten ges i en dom i Njurunda 1653 mot Olof Nilsson i Dingersjö, som hyst resande utan tillstånd. Hans böter sänktes frän 40 till 20 marker, eftersom han själv bekänt, visat sin ånger med tårar, bett om nåd och hela nämnden ingripit på hans wägnar. Förfarandet är inte unikt för Sverige. I Nordamerikas kolonier och i England hände det ofta under 1600talet att böterna sänktes, oftast med hänvisning till den dömdes fattigdom.'’* I Gullberg hittar vi till exempel en rvttare som stuckit en av tiondefogdens tjänare med en kniv i ögat. Han dömdes enligt lagboken till 24 markers Ivtesbot och 40 markers böter. På grund av hans fattigdomsänktes beloppen till 16 respektive 9 marker. När »alle man» bad för en gift man som 1606 fällts för hor med en piga sänktes boten »på kungens behag», då han var fattig och »en välvillig kronans skattebetalare». Vi får förmoda att det var fogden som representerade kungen. Samma mildring tillerkändes samma år en annan man för samma brott med fattigdom som motiv. En kvinna som 1608 dömdes till 40 marker för hor med en gift man fick straffet mildrat till »en gammal kläeleskjortel» på grund av fattigdom. Året därefter fick pigan Malin betala en daler och sin enda ko för hor med en gift förrymd knekt av samma skäl. På grund av godvillig bekännelse och hustruns och nämndemännens förbön sänktes 1610 böterna för hor för Håkan i Kullersbro från 30 daler till 24 daler medan kvinnan, en grannpiga, på grund av fattigdom fick arbeta på Kungsbro gärd. År 1613 sänktes böterna för en frälsebonde, som begått hor med sin piga, eftersom han var nytillträdd och man inte ville att han skulle bli »alldeles bosliten». Åven pigans böter sänktes från 40 till 20 marker. Samtliga dessa fall inträffade före tillkomsten av hovrätten, vilket förklarar varför man fortfarande kunde behandla horsbrotten så milt. Åven de höga böterna för olaga skogshvgge kunde ibland lindras. David i Sjögesta hade huggit ek på sina ägor och anmälts av hejdendaren. På grund av fattigdomfick han 1619 böterna sänkta från 40 marker till hälften på grund av fattigdom. En backstugusittare i Säbv, som 1620 svedjat på fru Constantias '■* F.v.i Österberg (ich D.tg Lindström 1988, s. 63-64. Nils Edling ireli OKd S\enonius 1946, s. 31. l.ennart Landin 1963, s. 20—21. Douglas Greenberg 1976, s. 131. James Sharpe 1990, s. 24. sam-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=