143 utomäktcnskapligt barn, varför boten »efter en gammal plägsed» sattes till detta låga belopp. Det fanns alltså ännu icke någon lag som klart reglerade fall där kvinnan icke varit »mö». Att praxis varit 3 marker på fler ställen finner vi i Vendel vid 1600- talets början." Endast en kvinna i Gullberg fälldes för lönskaläge och då till 20 markers böter, en summa som senare på 1600-talet blev den vanliga för den kvinnliga parten. I det fåtal fall där man inte dömde till döden för tillgrepp blev böterna relativt höga, utdömda efter lagens föreskrift om det stulnas tredubbla värde. Det kan ifrågasättas om de sex som fälldes kunde betala dessa böter. I några fall torde det ha blivit aktuellt att arbeta av dem, men omdetta tiger källorna. Uteblivande från tinget och andra lindrigare brott mot tingets auktoritet straffades nästan undantagslöst med 3 marker. F.dsöresbrott och fridsbrott bestraffades av tradition med 40 markers böter. Dessutom tillkom ofta mindre belopp för specifika överträdelser som begåtts i samband med detta, vilket gjorde att böterna ofta låg något högre ändå. I exemplen ovan ges en bild av den glidande skalan av böter från det grova våldet till trätorna. Det genomsnittliga bötesbeloppet för grövre våldsbrott visar sig vara enbart hälften så stort i Gullhcrg jämfört med Linköping. Orsaken är främst att man i Gullberg mte fann många så kallade frids- och edsöresbrott. I stället dominerade annat våld, till exempel utövat med vapen. När det inte gällde fridsbrott räknades skadorna enligt lagens »taxa» och boten blev då som regel relativt blygsam, trots till synes grava skador." Trätor och verbala konflikter bestraffades genomsnittligt med ett högre bötesbelopp i Gullberg än i Linköping. När det gäller värnet om lugnet och ordningen på gator och krogar, omsorgen om endräkten mellan stadens innevånare och skvddet av den personliga äran mot otidiga utlåtelser, kan man inte påstå att överhetens direkta intressen var hotade. Det gällde i stället i första hand att med rimlig smidighet lösa konfhkter mellan medborgarna. Ltt ts dligt tecken pa detta är naturligtvis de många förlikningar som slöts i mål av denna typ. Här har förseelsen bedömts som ringa, och böterna har vant låga. Avsikten har inte vant att ställa svndaren inför en timöjlig ekonomisk utgift, utan att lägga band på alltför provocerande beteenden mot ens grannar. Boten blev dessutom en symbol för återupprättelse. Under 1600-talets förra hälft agerade i första hand den direkt förfördelade målsägaren, att döma av protokollen. Genomsnittliga bötesbelopp för en grupp av förseelser är naturligtvis inget exakt analysinstrument. Resultaten i Gullberg och Linköping är dock entydiga liksom lagens föreskrifter. lået var det allra grövsta våldet, sexuella överträdelser, tillgrepp och brott mot vissa statliga förordningar som bestraffades hår13 " Nils I-.dlin;.; 1942, s. 35. '' R.ii;n.ir Henimer 1934, s. 75S -772. '' I v.i Östorber;,; 19,S7, s. 5C1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=