140 berg finns inga sådana domar inskrivna, vilket dock inte hindrat att kyrkoplikten ibland tillämpats ändå/ Skamstraff förekom alltså, men var ovanliga. I ett tätt lokalsamhälle bör skamstraffen ses som ett, förmodligen effektiv't, avskräckande instrument i den sociala kontrollens tjänst.^ Böter var dock huvudstraff i de flesta fall. Kunde inte svndaren betala fick man improvisera. Oftast blev då domen fängelse eller arbete, inte skamstraff eller kroppsstraff. Folke Lindberg redovisar ett fall 1651, när existerande praxis upplevdes som otillräcklig av rådstuvurätten i en skrivelse till hovrätten. Under det svåra år som föregått skrivelsen hade staden fått ta emot ett antal utblottade, som nu sades begå diverse småstölder. De kunde inte betala sina böter och fick då sitta av korta fängelsestraff. Nu föreslog man, understöcid av kyrkoherden, att dessa småtjuvar i stället skulle bindas fast utanför rådhuset under en tid som anpassades till brottets allvar. Hovrätten beviljade detta, och straffet kom att användas under de följande åren. Exemplet pekar frammot den senare delen av århundradet, då kroppsstraff och rena skamstraff under en tid för många avlöste arbete eller fängelsestraff som bötesomvandling. Det speglar en hårdare syn på de fattiga missdådarna, kanske ett mått på en tilltagande social klyfta mellan dem som hade bärgning och andra i samhället. Riset, som användes en gång på 1640-talet, skulle tragiskt nog komma att sarga många kvinnors ryggar som en påföljd för sexuella överträdelser under senare delen av 1600-talet och ända in på 1800-talet för bland annat stölder.'^ Även 1 Gnllbcrg utgjorde naturligtvis böter huvudstraffet. I tre fjärdedelar av fallen var detta den påföljd som utmättes i första instans. Till detta kommer att de flesta dödsstraff aldrig exekverades, utan mildrades till böter. I en del fall utgjordes påföljden enbart av konfiskation eller ersättning till målsägaren. Ett enda kroppsstraff utmättes, vilket visar att denna påföljd ännu inte kommit att ingå i praxis på samma sätt som senare. Fängelse eller tvångsarbete utdömdes inte heller så ofta, sannolikt därför att det var svårt att verkställa. När det användes drabbade det några som stulit samt tre som begått sexuella brott. Ar 1605 dömdes två personer för att ha stulit korn för 6 öre av den enes matmor till att mista hud och öron! Då de inte tidigare var straffade och på grund av deras fattigdom, omvandlades straffen till tre års arbete vid Kungsbro gård. Straffet var drakoniskt och visar hur allvarligt man såg på stölder inom hushållet. Samma år dömdes en 16-årlg dräng, som stulit en börs på Persmäss marknad, till döden, men benådades till arbete på Kungsbrc) gård. Aret därefter utdelades ett nytt dödsstraff till en dräng hos fänriken Jöns Hansson på Säby, sedan han stulit vete och några redskap. Aven denne dräng blev benåciaci till arbete på husbondens gård, då brottet skett där och husbontien hade kungsrätt Arthur Tliomson 1967, s. 5-S1. James Shcirpc 199C, s. 19-22. 1'olke Lindberg 1975, del 3, s. 49-50.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=