131 dalers böter för hor med sin piga. Att dödsstraff inte utmättes beror troligen på att domen fällts i samråd med en representant för hertigen. Under 1640-talet avkunnades tre domar. Samtliga gifta var män, varav en begått brottet med sin piga. I rådstuvurätten utdömdes dödsstraff, vilka sedan mildrades till böter av hovrätten. I Gullberg var horsbrotten vanligare än i Linköping, vilket mått man än använder. Under drygt dubbelt så många år fälldes knappt dubbelt så många för våld och andra konflikter i Gullberg jämfört med i Linköping. Relationen var likadan beträffande egendomsbrott. Antalet horsbrott i Gullberg var nästan tio gånger så många som i Linköping, dvs. 38 fällande domar. Även med hänsyn till folkmängd var horsbrotten fler i Gullberg. Det är svårt att ge en tillfredsställande förklaring till detta. Vi har för det första mgen möjlighet att bedöma hur stort det verkliga antalet äktenskapliga snedsteg var i förhållande till antalet åtal, vare sig i Gullberg eller i Linköping. Vi vet alltså inte omsiffrorna speglar olikheter i sexuellt beteende. Det kan hka gärna vara frågan omolika benägenhet att anmäla brottet i de två miljöerna. Två par fälldes i Gullberg för dubbelt hor, övriga mål avsåg enkelt hor, varav sex fall av upprepning. Tre gånger hade brottet skett med en kvinnlig släkting, vilket var en försvårande omständighet. Under 1600-talets första decennium var böter normalstraff och bötessumman varierade, vanligen utan annan rimlig orsak än de bötfälldas betalningsförmåga. Att begå brottet med sin piga, vilket under hela perioden är dokumenterat i en tredjedel av fallen, ledde under denna period till högre böter än om det gällde en annan kvinna. Ar 1606 bötade en man 24 daler för hor med sm piga, pigan slapp undan med 5 daler. Samma år fick en annan man böta 15 daler för hor med en annan ogift kvinna, medan kvinnan endast betalade 2 daler. Det första dödsstraffet utdelades 1606, men gällde brottet även tvegifte. Aret därpå dömdes en man till döden för tredje resan hor med sin piga. Sedan följer mellan åren 1607 och 1613 några fall där böter av skiftande storlek utmäts och samtliga fall gäller enkelt hor. I ett fall utdömdes de 100 daler som stadgades av hertig Johan 1614, ciock redan före stadgans utfärdande, vilket kan tyda på att man i praxis började tillämpa bestämmelsen något tidigare. Mellan åren 1614 och 1622 finner vi mte en enda fällande dom för hor i Gullberg! Är 1617 och 1618 frias däremot två män för en sådan anklagelse. Från år 1623 dyker domarna för hor upp igen och cfå blir straffet i enlighet med Karl IX:s appendix döden i första instans, vilket sedan mildras till 80 daler för den gifta partnern (samtliga män) och 40 daler för den ogifta. De nio årens tystnad kring horsbrottet i Gullberg är märklig och vi kan inte ge en odiskutabel förklaring. Med största sannolikhet speglar fenomenet inte ett tillfälligt ändrat sexuellt beteende i Gullbergs härad. Man skulle möjligen kunna tänka sig att de mål som skulle remitteras till hovrätten för slutlig dom inte skrevs in i protokollen. Vi har svårt att kontrollera detta, eftersom hovrättens domar i kriminaldå
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=