129 då frågan om dödsstraff lämnades till kungen att avgöra. Det är emellertid inte helt klart om denna inställning genast komatt tillämpas överallt. Mycket talar för att det är först under 1600-talet som den mosaiska lagen, hämtad frän Gamla Testamentet, kom att accepteras helt beträffande horsbrotten och dä endast i underrätterna till sin fulla utsträckning. Redan i slutet av 1500-talet tycks dock antalet åtalade sexualbrott öka något, åtminstone i några svenska städer. När det gällde den världsliga rättvisans syn pä vissa överträdelser av sexuallagstiftningen, var 1600-talets början en tid av förändring. Hor hade alltså sedan 1538 helt klart fallit under den världsliga rättens domäner och såtillvida var det ingen skillnad. Däremot innebar Karl IX:s hänvisning till Mose lag i utgåvan av landslagen är 1608 att påföljden för hor alltid skulle vara dödsstraff. Den gammaltestamentliga synen pä horsbrottet var pä frammarsch. Medan hänvisningar till Guds lag alltså förekommer redan i stadgor frän 1500-talet, tycks det som om man i praxis vid 1600-talets början som regel endast utdömt böter för enkelt hor, dvs. när endast den ena parten var gift. Vid dubbelt hor förekom däremot dödsstraff. I Linköping, Gullberg och annorstädes mäste man däremot efter Karl IX:s ingripande, i varje fall efter hertig Johans död 1618, alltid utdöma ett dödsstraff även vid enkelt hor. Som regel, i varje fall när det gällde enkelt hor mellan gift och ogift, komdet att ändras till kraftiga böter av hovrätten. I Kristinas straffordning 1653 fick underdomstolarna rätt att direkt döma till böter igen. Enligt världslig rätt var det trolovningen, inte den kyrkliga vigseln, som konstitLierade ett giltigt äktenskap. Trolovningen var en formell överenskommelse mellan parterna och deras föräldrar eller andra förmyndare. Den skedde inför vittnen och med en gåva frän mannen till kvinnan. Giftermälsbalken i Kristofters landslag gav kvinnan arvsrätt efter sm trolovade och ett barn som lötts under trolovningstiden betraktades som äkta. Samma gällde om paret inte var trolovat, men kom att mgä äktenskap senare. Kvrkan hade länge försökt fä till stånd en lagändring sa att den kvrkhga vigseln skulle bh obligatorisk innan ett äktenskap var juridiskt giltigt, men utan resultat. I 1571 års kyrkoordning K'ckades man endast tå in en mening som betonade ö)iski'ärdhctcn av att äktenskåpet skulle stadstästas med k\ rkhg vigsel. Kristoffers landslag stadgade i giftermälsbalken att fästfolk som lägrat varandra före vigseln (otidigt sängelag), skulle biita 3 marker till biski.>pen. Detta togs bort 1 Västeras ordinantia 1527, där k\ rkan törbjixls att ta upp biiter. Under senare delen av 1500-talet blev det dock äter igen allt vanligare att kyrkan krävde btiter tör otidigt sängelag och att den lägrade bruden vägrades bära 33 3-4 Nils SticrnUi,'!!; s. iOO-13‘1. J-\ ,i ndi lliiulstriim ISlSS. s. 122 i2‘X " (iust.n tXiii l‘).34, s. S37. l i//iL' Ci.irlsson och 1972. l öt l'ii s.inini.inl.mnini; .i\ äkt(.'nsk.ipsl.i^stittniii;.;ciis histori.i sc ( ici li.ii il 1 i.itströii) 19‘^4. 9
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=