113 Men nu var måttet rågat och inte bara den sista synden, utan även de gamla drogs upp i ljuset. Lårbo Måns tvangs göra bot och bättring. Misskunden gentemot den stadsbo som begick enstaka bluncier var stor och i de flesta fall förordades privata förlikningar. Men de som upprepade sina avvikelser måste antingen tvingas till avbön eller drabbas av omgivningens dom. De flesta torde ha föredragit den förstnämnda lösningen. Våld och verbala konflikter är ett beteende som under 1600-talets förra hälft återfinns i alla sociala skikt i staden. Kvinnorna är dock i första hand involveracie i trätor och lindrigare handgemäng. Det faktumatt fysiskt våld är så spritt, 1 varje fall i sina lindringare former, förklarar naturligtvis även den — i förhållande till stölder — relativt överseende attityden som den speglas i straffmätningen. Hälften av dem med kända titlar i Linköping och cirka 40 procent i Gullberg var ståndspersoner, hantverksmästare eller böncier av de somåtalades för våld eller verbala förolämpningar. Till detta skall fogas att merparten av dem som saknade titel med största sannolikhet tillhörde samma skikt. Engelska undersökningar har kommit till samma resultat. En forskare hävdar dock att de lägre skikten var uncierrepresenterade vid domstolarna beroende pä att det i England var relativt dyrt att stämma någon, särskilt omchansen att motparten kunde betala var liten. Även i Sverige får vi naturligtvis misstänka att oförmåga att betala böter och kompensation till den förfördelade kan ha avhållit vissa kärande. Trots en eventuell överrepresentation av mer besuttna svarande, visar dock siffrorna att våld och verbala konflikter förekomi de flesta samhällslager, vilket även var fallet i 1500-talets svenska städer.'’ Slutligen kan man ställa frågan huruvida det grova väldet var mer eller mindre omfattande i 1610-talets eller 1640-talets Linköping och Gullberg jämfört med idag eller jämfört med andra platser vid samma tid. Engelska forskare hävdar att väldet där var vanligare pä 1600-talet, men att det oftast var av relativt mild natur.Ar 5 dräp pä cirka 15 är i en befolkning pä 1.000 personer i l.inköping, dvs. ungefär 30 per 100.000 personer och är mycket eller litet? Vi kan till exempel jämföra med den sammanställning som Eva Österberg redovisar hämtad frän egna och andras forskningar. Där ingår tre städer under olika perioder frän 1400-talets mitt till 1600-talets början. Motsvarande jämförelsetal blir dä för Stockholm med den största befolkningen och cfärmed det säkraste befolkningsunderlaget mellan 20 och 36, för Arboga mellan 10 och 60 och för Vadstena mellan 36 och 60. I de tvä senare fallen har slumpen kunnat spela större roll. Det tveks alltså som om Linköpings siffra är ganska representativ lör svensk stadsmiljö, även om den räknats fram frän ett litet befolkningsunderlag. I en genomgång av registret till samtliga resolutioner rörande Östergötlands län 1 Göta hovrätts resolutioner 1635—19 återfinns 105 personer som är anklaKeitli Wrightson 19S0, s. 1 19. l-Aa Osterberj; uch D.ig l.iiulström 1988, ,s. 154. James Sliarpc 1983, s. 137. 8
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=