VIL Våld, trätor, tillgrepp och hor Ombrottslighetens mönster Sedan vi fått en översiktlig bild av vad som avhandlades vid 1600-talets domstolar och mött människorna på båda sidor omskranket, är det nu dags att närmare granska vad somdolde sig under vissa större brottskategorier. Konflikt och ordning Nästan alla våldsbrott som begicks under 1600-talet utspelades utan att kontrahenterna tycks ha planerat det i förväg. Man möts av en slump, eller man sitter i all vänskaplighet och pokulerar över en kanna öl. Någon börjar vädra gammalt groll, ofta rörande ekonomiska frågor eller påstått skvaller. Tonen blir hetsigare, okvädena haglar och svordomarna osar. Den personliga prestigen är viktig och inget förfluget ord får stå oemotsagt. Ofta finns en medlare till hands och ordstriden tystnar. Men inte sällan biossar den upp igen, till synes utan annat bränsle än öl och brännvin. Agressionerna tar sig fysiska uttryck, men som regel upphör de innan allvarligare skador inträffat. Vid några tillfällen är hämningarna för svaga, vapen tas framoch, i enstaka fall, blir någon dödad. Denna beskrivning gäller inte enbart Sverige. I 1600-talets England möter vi samma bild. Det är mycket ofta ekonomiska tvister som startar den process som leder framtill vardagsvåldet. Jämfört med idag var det registrerade våldet — både i Sverige och England — mer sällan riktat mot medlemmar av den egna familjen och oftare mot personer man mötte utanför hemmet. Ä ena sidan anmäldes naturligtvis sällan våld inom familjen av dess egna medlemmar i husagans tid, å andra sidan var det utan tvekan vanligare att man tillgrep fysiska metoder för att hävda sin prestige och sin rätt gentemot grannar och andra under 1600-talet.' Detta är bilden av det fysiska våldet och de verbala konflikterna även i 1610och 1640-talens Linköping. Cirka en tred)edel av de anklagade har enbart varit verbalt aggressiva, en tredjedel har utövat lindrigt våld och en tredjedel grövre former av våld. Dråparna uppgår totalt till 9 personer, men i två fall åtalades tre personer för samma gärning. Antalet dråp var med andra ord fem, varav två under 1610-talet och tre under 1640-talet. De flesta grövre våldsbrott bestod av fridsbrott, framför allt hemfridsbrott, eller våld med användande av vapen. Keith \Vrii;htS(in 19SC, s. 161. T. C. Cmti.s 1980, ,s. 140.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=