RB 47

108 När det gäller lövjeri och trolldom är dock åtta av nio anklagade kvinnor i Njurunda. En, Elin i Kvissle, som vi skall möta igen senare, fälldes också av tinget, men friades av hovrätten. Män kunde misstänkas ibland, men uppenbarligen tillhörde samröre med utomvärldsliga makter enligt dåtidens uppfattning fråmst kvinnornas domäner. Det har poängterats att de aktiviteter de då troddes utöva föll utanför den allmänna passiva kvinnorollen, och desto mer hotade torde vissa grannar ha känt sig. Alan Macfarlane har i en engelsk studie funnit att kvinnorna dominerar bland dem som åtalas för trolldom och att det råder en överrepresentation av äldre kvinnor och änkor. Ofta börjar det hela med en konflikt mellan kvinnan och grannarna, som när saken pågått tillräckligt länge leder till en anklagelse.*^ Fallet Elin i Kvissle liknar i hög grad dem somMacfarlane beskriver. Bengt Ankarloo finner dock att i de stora häxförföljelserna i Sverige på 1600talet visserligen de flesta äldre kvinnor och änkorna tycks ha behandlats litet hårdare av domstolarna. Däremot handlade det som regel inte om helt marignaliserade personer. Ankarloo utesluter dock inte, med en referens till Christina Earner, att även dessa processer delvis var en konflikt mellan könen, där »Guds och männens värld» stod mot »Satans och kvinnornas värld» i männens föreställningar.*^ ^ Alan Xlactarlane 1977, s. 8G. Se även Göran Behre m.fl. 1985, s. 133. Bengt Ankarloo 1987, s. 269-275. Christina l.arner 1984. Se även Bengt Ankarloo 1984.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=