107 Sex av de kvinnor som var svarande i straffmål i Linköping angavs vara hustrur till ståndspersoner eller hantverksmästare i staden. Ytterligare 12 kallades enbart hustrur eller änkor, 3 var pigor, en hustru till en obesutten och 12 kallades »kvinnsperson» eller liknande. De sistnämnda titlarna avsågs vara förklenande och drabbade främst ogifta kvinnor inblandade i tillgrepp och brott mot sexual lagstiftningen. Bland dem med uppgivna titlar i Gullberg dominerade de obesuttna, dvs. främst pigor och några som kallades »kvinnfolk» eller dylikt förklenande, och dessa förekom naturligtvis främst i mål angående sexuella förseelser. Bland konfliktbrotten fanns 7 med titeln hustru eller änka, 7 obesuttna, 2 bondhustrur och 3 utan titel. Även i denna lilla grupp markeras att konflikterna uppvisar den största sociala spridningen. Medan andelen kvinnor i konflikter var totalt 10 procent, utgjorde den 24 procent bland de verbala konflikterna. Ä andra sidan var det 1 1 kvinnor som åtalades för olika former av våld och 8 som åtalades för trätor och liknande. Man kan alltså inte påstå att de få kvinnor somöver huvud taget hamnade i sakförda konflikter enbart ägnade sig åt verbala utbrott. Bland de kärande i brottmål, som har fått titlar i domböckerna, i Linköping framträder delvis en annan bild än bland de svarande i samma mål. För det första är antalet kärande kvinnor i konflikter och egendomsbrott fler än antalet svarande. I det första fallet utgör de kärande 18 procent och de svarande 12 procent, i det senare är sifforna 21 procent respektive 11 procent. I dessa klassiska brottstyper är alltså kvinnorna oftare den förfördelade parten. Kvinnornas andel bland de kärande i konflikter var 20 procent i Gullberg, dvs. dubbelt så stor som bland de svarande. Mönstret är alltså detsamma som i Linköping. Kvinnor skulle, enligt dessa siffror, oftare vara utsatta för agressivitet än själva utöva sådan. Vi måste emellertid göra en viss reservation för att åtalsbenägenheten mot kvinnor kan ha vant lägre, och att manlig agressivitet mot kvinnor betraktades som gravare än det omvända. I mål angående sexuella brott förekom det att ogifta kvinnor anges som själva kärande mot barnets far, en funktion av att kvinnorna i detta fall ännu inte var kriminaliserade. Även i I\'jnrunda var flertalet aktörer vid domstolen män, bland annat därför att de flesta mål på ett eller annat sätt rörde deras roller som förvaltare av fast egendom. I några fall dyker änkor upp i dessa sammanhang. Ibland agerar då en man som deras talesman inför domstolen. Kvinnorna förekom dessutom mycket sällan i saker som rörde uteblivande från domstolen eller oregerligt uppträdande vid tinget. Detta hänger naturligtvis delvis samman med att de rent allmän sällan var instämda, men deras andel (3 kvinnor av 123 fall) är så liten att den även tycks spegla ett större mått av underkastelse inför lagen jämfört med männen. Bara en av 15 anklagade för brott mot religiösa förordningar var kvinna. Bland våldsbrotten var 40 procent av de kärande kvinnor, men endast 10 procent var svarande. Kvinnorna ger alltså över huvud taget ett mer passivt intryck än männen, en bild somstämmer mycket väl med deras begränsade aktionsradie även i civila förhållanden i allmänhet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=