98 Man kan vända på frågan och karaktärisera varje social grupp utifrån dess »brottsprofil». Då visar det sig som v^äntat att de besuttna figurerar i mål som rör fvsiska och verbala konflikter, brott mot olika stadgor, konflikter omegendom samt i några fall av hor och mökränkningar. Liknande resultat redovisas av Eva Österberg och Dag Lindström för några svenska städer under århundradena före 1600-talet.^ Obesuttna är starkast representerade bland våldsbrott, brott mot sexuallagstiftningen och tillgrepp. Femton procent av de svarande, fördelat lika på de båda perioderna, uppges bo utom staden. De flesta kom från den omkringliggande landsbygden (38), endast en handfull (5) från andra städer. Liksom de infödda stod de ofta till svars för »konfliktbrott» i form av våld och trätor. Stadens roll som samlingspunkt för marknader och annat satte här spår i domböckerna. Dessutomfinner man 7 personer åtalade för egendomsbott bland dem som bodde utomstaden. De flesta med titel bland »främlingarna» var obesuttna med yrkestitel (19), andra var bönder (4), hantverksmästare (4), ståndspersoner (2) och obesuttna utan yrkestitlar (2). En ur källkritisk synpunkt intressant iakttagelse kan göras, när man studerar fördelningen av brott på olika sociala kategorier i Gullhergs härad. Gruppen utan titel, den allra största, har praktiskt taget exakt samma fördelning mellan olika brott som bönder och lägre ämbetsmän på landet. Bland de obesuttna är fördelningen mellan olika brott en helt annan. Detta styrker den teori somtidigare framförts, att de flesta utan titel just tillhörde bondeklassen. Den sociala rekryteringen inomolika brottskategorier i Gullberg liknar den i Linköping, och förvånar inte. Bland »konflikterna», dvs. våld och trätor, dominerar bönder och andra besuttna, om vi utgår ifrån att gruppen utan titel också till stor del består av denna kategori. Brott mot olika stadgor och försummelser av pålagor begicks naturligtvis mest av besuttna. Sexuella överträdelser rekryterade tvärtomtill större delen obesuttna, beroende på att de flesta förseelser avser ogifta drängar och pigor, men där återfinns till exempel också ett antal gifta bönder som begått enkelt hor. Egendomsbrottens rekrytering beror på om det är fråga om stölder eller andra former, till exempel egenmäktigt tillägnande av saker. Stöldbrotten befolkas till större delen av obesuttna, vilka är fåtaliga bland övriga förseelser i denna kategori. Obesuttna är också relativt fåtaliga bland dem som brutit mot domstolens regler och former. I denna grupp dominerar uteblivelserna mycket kraftigt och eftersom de besuttna är i majoritet bland alla kärande och svarande är det naturligt att de också uteblir oftast. I vissa grövre straffrättsliga mål, där de obesuttna är fler, är dessutomkontrollen av närvaro intensivare och en del redan häktade i förväg. Den mest framträdande brottskategorin bland bönderna och de som saknar yrkestitel är olika typer av konflikter. En tredjedel av brotten faller inomdenna grupp. Därnäst kommer för böndernas del sexualbrott, uteblivande eller annat ’ Eva Österberg och Dag Lindström 1988, s. 154.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=