VI. Bönder och borgare kvinnor och män Ommänniskorna vid rådstuga och ting Civila mål Det är nu dags att vända uppmärksamheten mot de personer som initierade målen, och först då käranden i civila tvister. Vi kan konstatera att de sällan använde ombud, och när sådana förekom tillhörde de naturligtvis inte advokatskrået, en grupp somdyker upp först senare. I stället är det vänner, grannar eller offentliga tjänstemän somåtagit sig att driva målen. Bland civila mål förekom sex fall i Linköping. År 1611 kärade herr Hans i Åby för sin hustrus räkning om ett arv. Två år senare krävde en visbyborgare in en skuld via ombud i Linköping och år 1616 gjorde borgaren i Lybeck, Johan Kemnitz likaså. Under den senare perioden uppträdde stadsskrivaren i Skänninge som ombud för en man från Norra Karleby år 1641 och 1646 anlitade handlanden Johan Hallenbart i Rostock ombud i en skuldfråga. Slutligen kärade en mor på sin dotters vägnar om ett arv samma år. Ombudsförfarandet anlitades sällan, när målsägaren har svårt att komma eller i förmyndarsituationer. Ombud förekom lika sällan i Gullberg, och då främst när adelsmännens tjänare kom i sina herrars ställe, eller när en juridisk person som domkapitlet var inblandat. Inte heller i 1500-talets och det tidiga 1600-talets Uppland var det vanligt att man anlitade ombud med undantag för adelsmän och personer från andra områden.' Olyckligtvis förekommer i Linköping titlar i källan under 1610-talet för endast 23 av 67 personer, dvs. för en tredjedel. Andelen stiger på 1640-talet till 69 av 114, alltså drygt hälften. Vi måste alltså vara försiktiga när vi uttalar oss om den sociala fördelningen i hela gruppen. Bland dem med angivna titlar är tendensen mycket klar. Under 1610-talet tillhörde 18 personer ett övre skikt bestående av handelsmän, borgare, hantverkare och ämbetsmän, medan fvra titulerades hustru eller änka och en bar titeln dräng. På 1640-talet finner vi 53 i detta övre skikt, 13 hustrur eller änkor, 2 soldater och en obesutten stadsbo. Det är alltså de mer besuttna somdominerar. Frågan gäller då i vilken mån detsamma kan sägas om dem som saknar titel. I några fall har personer kunnat identifieras genom att de vid ett annat tillfälle uppträtt med titel. Åven dessa har visat sig tillhöra detta övre skikt. I gruppen med helt okänd titel döljer sig ' Nils Edling 1942, s. 36-37.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=