92 I Njurunda fälldes totalt 99 personer för våld och trätor under cirka 60 år, i Gullberg var motsvarande siffra 178 under cirka 45 år. I båda fallen dominerade det lindriga våldet. Njurunda upplevde ett enda dråp under hela perioden, medan slagsmål med yxhammare eller andra vapen var vanligare. Somregel slutade dock dessa slagsmål med lindriga skador. För att inte dra större slutsatser än de små talen medger, kan vi nöja oss med att konstatera att det lindriga vardagsvåldet förekom relativt ofta på båda ställena, medan dråp och grov misshandel hörde till ovanligheterna. Brott mot religiösa förordningar förekom oftare i Njurunda än i Gullberg, återigen förmodligen en följd av att tinget i norr endast omfattade en socken. En mindre del av skillnaden beror på att man i Njurunda återfinner 9 mål angående »lövjeri» och liknande, dvs att personer anklagats för att med trolldom ha orsakat ont. Åtta av de anklagade var kvinnor, den nionde en finsk inflyttare. I Gullberg registrerades endast ett sådant mål. Antalet sexuella överträdelser och brott mot familjelagstiftningen var, precis som konfliktbrotten, hälften så många i Njurunda jämfört med Gullberg. De flesta saker gällde även i Njurunda mökränkning, medan hor sällan avhandlades. Liksom i Gullberg fälldes inte de ogifta kvinnorna till en början för umgänge med en ogift partner, men under de sista decennierna förekom det i några fall, en tendens som liknar den vi kan se i södra Sverige. Egendomsbrotten var få i Njurunda, knappt ett per år. Även här är antalet i Gullberg nominellt ungefär dubbelt så stort. I Njurunda fälldes 123 personer för uteblivande, bråk vid tinget och dylikt, i Gullberg 78. Dessa överträdelser dök upp på allvar några decennier in på 1600talet, vilket kan bero på att allmänheten börjat visa mindre respekt. Inte minst de statliga kraven på skatter och annan hjälp gjorde det nödvändigt att visa en fast hand från överhetens sida. Det är också högst troligt, att vi bevittnar en skärpning i takt med att rättvisan själv gradvis professionaliseras. Vilka slutsatser kan man då dra angående de tendenser vi kunnat se i det tidiga 1600-talets Linköping och Gullbergs härad? Antalet svarande för våld och andra konflikter var till exempel störst under 1610-talet, såväl i Gullberg som i Linköping. Det grövre våldet (med vapen eller allvarliga konsekvenser) svarade för drygt 50 procent före 1620, medan andelen var klart lägre de tre följande decennierna. Det kan vara så att 1610-talet innebar onormalt svåra påfrestningar för människorna i Linköping och dess omland, vilket bland annat yttrat sig i fler konflikter och våldshandlingar. Våra siffror pekar i den riktningen men de är tyvärr för små för att ge statistisk tyngd åt hypotesen. Eva Österberg noterade dock att antalet våldsbrott var ovanligt stort i Arboga under 1470-talet och pekar på de oroliga tiderna som en möjlig förklaring.'^ En annan tolkning, att 1610-talet skulle beteckna slutet på en lång period av omfattande våld, som avlöstes av en definitiv förändring strax därefter, kan naturligtvis inte avvisas, Eva Österberg och Dag Lindström 1988, s. 45.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=