37 serar sig på andra rättskällor och är såtillvida sekundär, men en fast praxis gör en argumentering med hjälp av andra rättskällor överflödig. Trots förekomsten av talrika rättskällor och trots att olika författare framlägger mycket olikartade rättskälleförteckningar kan man finna vissa gemensamma drag i nordisk doktrin, då det gäller de olika rättskällornas rangordning. Ordningsföljden är i grova drag lag, sedvanerätt, annat relevant material. De ytligt sett betydande meningsskiljaktigheterna i dansk rättsvetenskap gäller ofta endast frågan omlämplig terminologi. och hjälpmedel m.m. »Praxis er ikke en Retskilde. Man kan kun begrunde, at Praxis er en Retskilde, ved at paavise, at der i den ligger en Tilkjendegivelse af en Almenvillie. . . . Skjondt Praxis ikke danner nogen Retskilde, er den dog ingenlunde blotter for Betydning. Tvertimod er det en maxime, som bor folges og i Virkeligheden ogsaa folges af vore Domstole, at de ved en Ra:kke af Domme antagne Retsssetninger ikke uden aldeles afgjorende Grunde bor förlädes. . . . Naar det anforte fastholdes, er det maaske faktisk ikke af stor Betydning, at man maa nazgte Praxis Egenskab af Retskilde ...» »I alt Fald maa Praxis, hvis man ved Retskilde forstaar enhver for Dommeren vejledende Kjendsgjerning, utvivlsomt opfattes somRetskilde.» Dessa uttalanden av Deuntzer och Bentzon visar för det första, att en analys av 1800-talets rättskällelära som endast koncentrerar sig på de faktorer, som uttryckligen betecknats somrättskällor, blir uppenbart missvisande. Det är klart, att rättskällornas antal är beroende av, man frestas att säga, det slumpmässiga i de olika författarnas val av rättskällebegrepp. För det andra framgår det av Deuntzers uttalande, att förlänandet av värdigheten »rättskälla» sist och slutligen har en perifer betydelse i rättskälleläran. I sin »Norsk formueret» anser Stang, att rättspraxis och rättsvetenskapen är rättsskapande faktorer; om man skall kalla dem rättskällor beror dock på hur man definierar detta begrepp. Gjelsvik är inne på samma tanke, då han anser det vara en systematisk fråga, om man vill tala om en tredje rättskälla, och resultatet sakna betydelse för domstolarnas verksamhet.'^** I sin framställning av 0rsteds rättskällelära använder 2.2.2 196 Bentzon, s. 83: »Om Praxi.s maa det fremheeves, at den nodvendigvis maa vxre sekundxr overfor de andre Kilder; thi den er jo altid fra forst af bygget op paa en eller flere af dem. Den er iovrigt, navnlig eftersom den bliver fastere, ofte et Moment der overflodiggjor fortsat Diskussion af Retsreglen. Ved siden af virker den for ny konkret Retsudovelse ved at opstille Exempler paa hele Operationen, ogsaa den konkrete Subsumtion under en Regel med den skonsmxssige Bedommelse af Kendsgerninger og Udmaaling af Retsvirkninger. For saavidt har den en mere omfattende Betydning end de ovrige Retskilder, der alene bestemmer Retsreglen.» ''''' Deuntzer, s. 31 ff. Bentzon, Noter, s. 36. Formueret, s. 142. Gjelsvik, s. 51. Se även Rxstaä, NRt 1913, s. 243. ISS 4
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=