36 rätten kan alltså endast användas som subsidiär rättskälla: »Opkommer et Retsforhold, for hvilke Retsregler savnes, og saadanne end ikke kunne udfindes ved Analogie, maa tyes til de videnskabelige Retsregler».Enligt Scheel är analogin inte en rättskälla, men den bör ändå tillgripas före den subsidiära, vetenskapliga råtten. Goos’ rättskällelära bygger trots en annorlunda terminologi på samma rangordning som Scheels. Lagen är den främsta rättskällan, som »alene frembvder uomtvistelig alle Betingelserne for en fuldkommen selvstsendig og ubetinget Gyldighed», medan det i samband med andra rättskällor alltid uppstår frågan om deras förhållande till lagen.Beträffande sedvanerätten avvisar Goos de »Betragtninger, der skulde ha:vde Retssardvanens reelle Overlegenhed over Loven».Sedvanerätt, lagarnas anda, analogi och sakens natur betecknas som »udfyldende Retskilder»; å andra sidan kallar Goos lagarnas anda m.m. för »suplerende» eller »akcessoriske Retskilder».'^** Trots den föga lyckade terminologin är rangordningen mellan rättskällorna helt klar. Sedvanerätten går före de supplerande rättskällorna.Även de supplerande rättskällorna har en inbördes rangordning; sakens natur kommer efter lagarnas anda, dvs. analogislut och principer. Enligt Bentzon är lagen den primära rättskällan; den gäller »dog ikke ubetinget» framför de övriga rättskällorna. Bentzon motsätter sig även i övrigt en fast rangordning. Man kan visserligen ställa upp en viss rangordning för de subsidiära rättskällorna - 1. sedvana, 2. analogi, 3. sakens natur-men denna är inte fast.'^' De subsidiära rättskällorna, förutom sedvana och praxis, kan kallas »teoretiska».'^' Egentligen är det dock felaktigt att tala om olika teoretiska rättskällor och om dessas rangordning, eftersom analogi och sakens natur används jämsides.I Bentzons rangordning är praxis’ ställning ambivalent. Praxis ba190 Scheel, s. 617 t. Goos, s. 89. Goos, s. 132. Goos, s. 114, 119 och 135. Goos, s. 135 t.: ». . . hvor de konkurrere, maa Retssa:dvanen foretrxkkes; thi den Retss.vdvane, som Loven ikke fortrxnger, anerkjender den ubetinget; de suplerende Retsnormer, der ere akcessoriske til Loven, anerkjender den kun betingelsesvis, og til Betingelserne horer, at der ikke toreligger en anerkjendt Retsnormfor Forholdet.» Goos, s. 114. Bentzon, Noter, s. 26 ff. Bentzon, Noter, s. 43. Bentzon, Noter, s. 53 f.: »...det et vildledende, naar man vil danne to adskilte Retskilder: forst folges Analogier et Stvkke, og derpaa udelukkende Forholdets Natur. Disse to Kilder virke sammen - forsaavidt have vi kun én subsidix-r theoretisk Retskilde -, de have samtidig Betydning, men i omvendt Forhold. Forholdets Natur har ringest Betydning dér, hvor der föreligger en detailleret og indgaaende Lovgivning; Betydningen stiger, hvor en Lov anvender almindeligere Begreber, eller hvor nxrmere Analogier kunne paaberaabes, og denne Kilde tenderer henimod Eneraadighed ved de talrige Afgjorelser, hvor Analogierne blive fjernere.» 1S6 ISS IS9
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=