34 vetenskapliga rätten, jämställs dock med lagen, eftersomSchrevelius påstår, att huvudregeln vid motsägelser i rättskällorna är den, att den äldre anses vara upphävd av den yngre. Regeln i RB 1:11, enligt vilken allmän lag har företräde framför partikulär sedvanerätt, betecknar han som ett undantag.Holmbergson däremot tilldelar sedvanerätten endast en tredjeplacering efter lag och naturrätt. Han tolkar RB:s stadgande om att landssed ej får vara oskälig så, att sedvanerätten endast gäller, då »den ej strider mot skrifven eller naturlig Lag, och allmän rättvisa».I finsk doktrin ifrågasätts heller aldrig lagens primära auktoritet. Enligt Palmén gäller främst den skrivna lagen och endast då lagbestämning saknas kommer sedvanerätten i fråga somett supplement.'^** Montgomery är av samma åsikt under hänvisning till RB 1: 11.'^^ Enligt Serlachius är lagen den primära, det allmänna rättsmedvetandet den subsidiära rättskällan. Samma uppfattning hade redan Hagströmer, enligt vilken man kunde tillgripa det allmänna rättsmedvetandet »å områden, der lagen lemnar en i sticket».'*^' Reuterskiöld använder sig av en särpräglad terminologi även då det gäller rättskällornas rangordning, vilken endast gäller rättskällorna i teknisk bemärkelse. De offentligrättsliga rättskällorna (lagstiftning och rättskonstruktion) betecknas för det första som primära i förhållande till de sekundära, privata (rättshandlingar och stadgebeslut). De primära rättsnormerna kan indelas i åtminstone tre ordningsklasser. Till den första hör helt nya grundlagar, som är oberoende av tidigare gällande rätt. Till den andra klassen hör ändringar av grundlag, vanlig lagstiftning och »därjämte den rättsbildning, som jämlikt grundlagen möjligen kan äga rum genom andra organ, liksomoch den, hvilken sker subsidiärt genom de rättsvårdande organen». Till den tredje osv. ordningsklassen hör slutligen »de rättskållor, hvarigenom normer bildas i kraft af uttrycklig delegation i lag eller annan författning, som är af högre klass än rättskällan själf . . .».'^^ Av klassindelningen kunde man förledas att tro, att t.ex. praxis gäller före en förordning el. dyl. av tredje klassen. Så är dock inte fallet. Lagstiftningen i vidsträckt bemärkelse är den principala, rättskonstruktionen endast en subsidiär rättskälla. Björlings framställning tycks anknyta till äldre svensk doktrin genom att 170 Schrevelius /, s. 30. Holmbergson, s. 4. Palmén, s. 14. Montgomery, s. 14. Serlachius, s. 22. Hagströmer, TfR 1889, s. 457. Reuterskiöld, s. 78. Reuterskiöld, s. 78 f.: »Så vida tillämplig, skrifven rätt finnes, får rättskonstruktionen ej företagas, och härvid är likgiltigt, hvilken ordningsklass den skrifna normen tillhör; den går, huru lågt nummer den än har i ordningen, alltid framför rättskonstruktionen, oaktadt denna måste hänföras till andra klassens primära källor.» Om indelningen i primära och subsidiära rättskällor, se även Reuterskiöld, TfR 1902, s. 154 och 169 ff. 166 168
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=