24 begrepp, enligt vilket med »rättskälla» avses det, som kunde betecknas som källan till rättskällorna i ordets vanligen använda betydelse. Enligt Nordling är det allmänna rättsmedvetandet den egentliga rättskällan: »Folksedvänjan, lagstiftningen, praxis och doktrinen äro att betrakta somolika sätt för, huru rättssatserna framträda ur den gemensamma källan, som den egentliga rättskällans utflöden eller kanaler.»'°° Samma år som Nordlings föreläsningar utkom (1882) ansåg akademisekreteraren Johan Kreiiger (1818—1902) i en något förvirrad artikel begreppen »kraft av lag» och »rättskälla» vara varandras motsatser: landsseden var ingenting »annat än en rättskälla, derur lagstiftaren hemtar material». Nordlings definition är inte enastående i nordisk litteratur. Även Goos nämner i sin rättslära (1889) möjligheten att på detta sätt använda ordet »källa» i två bemärkelser. Han talar först om de positiva rättsnormernas olika klasser eller arter och konstaterar därefter: »Grxnsen mellem Arterne forudssttes herved at beroe paa, af hvilken Kilde Retsnormernes Indhold 0ses. Naar der tales om en Flerhed af Retskilder, er det denne Forskjel mellem Kilderne til de gyldige Retsnormers Indhold, der bor tjenkes paa. Dette har ikke blot den naturlige, sproglige Hjemmel, men krarves ogsaa af Begrebet. Thi naar der sporges om Kilden til den Gyldighed, som forudscCttes, kan der i Virkeligheden ikke vxre en Flerhed, men kun een, nemlig Samfundsmagten.» Nordlings tankegång återkommer också i Reuterskiölds arbete (1912), som är den behandlade tidens enda svenska juridiskaencyklopedi. Reuterskiöld skiljer mellan tre godtagbara rättskällebegrepp: »De olika sätt, hvarpå positiv rätt bildas, kallas rättskällor i teknisk mening. Rättskälla i materiell bemärkelse är däremot det allmänna rättsmedvetandet själft såsom grundval för äfven det positiva rättsinnehållet; och såsomrättskällor i formell mening kunna betecknas de officiella akter och urkunder, hvari detta innehåll fixerats.» Det allmänna rättsmedvetandet utgör enligt författaren såväl den gällande rättens riktighetsnorm som grundvalen för all ny rättsbildning. Det allmänna rättsmedvetandet kan fixeras genom positivering till förverkligad objektiv rätt och genomlogisk bearbetning till rationell rätt, dvs. naturrätt.Ytterligare en definition godtas: privat rättsbildning genom rättshandel och stadgebeslut betecknas som en sekundär rättskälla, medan offentlig rättsbildning är den primära rättskällan.Reuterskiöld kan däremot inte acceptera, att staten på grund av att all positiv rätt ytterst beror dess vilja betecknas som rättskälla. Rättsbildning kan ske även i förstatliga samhällen, och även i staten är det i Nordling, s. 29. Kreiiger, NaumT 1882, s. 575. Goos, s. 89. Reuterskiöld, s. 75 f. Reuterskiöld, s. 71 f. Reuterskiöld, s. 78 och 80. 101 103 100 lOI
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=