23 om alle Hja^lpemidler til at erholde Kundskab om de folkeretlige Bestemmelser, f. Ex. Publicisternes Skrivter, historiske Skrivter o.s.v.».^^ Här uppträder alltså skillnaden mellan »rättskälla» och »historisk källa». Även A. W. Scheel betonar (1865) skillnaden mellan rättskälla och historisk källa, m.a.o. det tidigare ofta använda uttrycket »rättsvetenskapens källor». Paragrafen ombegreppet rättskälla är dock lapidarisk: »Ved den positive Rets Kilder forstaaes de positive Retsreglers Tilblivelsesgrunde, saasom Love og Retssedvaner. Forskjellige derfraa ere saavel Retsforholdenes Tilblivelsesgrunde, saasom en Contract eller et Testament, som Retsvidenskabens historiske Kilder, til hvilke sidste vel ogsaa Retskilder kunne hore, men ikke disse alene, da alle Mindesmscrker, hvoraf retsvidenskabelig Virksomhed kan udledes, ere Kilder for Retsvidenskab.»^^ I norsk doktrin skiljer sig Auberts framställning av rättskällans begrepp (1877) i sak föga från Bornemanns och Scheels definitioner. Aubert anser, att »al Ret maa vsere udgaaet fra Samfundsmagten inden Retsomraadet gjennem en for dette sasrlig bindende Kjendsgjerning, der giver Retsreglen sin paatagelige Tilvccrelse og sin af den Enkeltes Vedtagelse uafhsengige Kraft. Disse retsstiftende Kjendsgjerninger eller den positive Rets nsermeste Tilblivelsesgrunde kaldes dens Kilder.» Liksom Bornemann framhäver han dessutom skillnaden mellan juridiskt och allmänt språkbruk; i sistnämnda används beteckningen »rättskälla» bl.a. för historiska källor.Aubert konstaterar också, att avtal inte är en rättskälla; det skapar regler för avtalsförhållandet, men däremot inte rättsregler. Nordlings föreläsningar (hållna 1877-1879) innehåller det första försöket i svensk 1800-talslitteratur att definiera begreppet rättskälla. Nordling talar med en egenartad terminologi om såväl »rättskällor» som »rättens källor». Han konstaterar, att »de särskilda sätten, hvarpå rättsbestämmelserna i verkligheten komma till», kallats rättens källor. Den traditionella indelningen av rättskällorna i lag, sedvana osv. har dock det felet med sig, att man därigenominte får något uttryck för enheten i råttsbildningen.^^ Nordling propagerar för ett rättskällePornemann V, s. 225. ScheeU s. 7 f. Aubert, s. 18 f. Den ovan nämnda definitionen av begreppet »rättskälla» anger »altsaa dei. strenge juridiske Betydning af Ordet Retskilder, idet herved kun ttenkes paa den positive Rets ntermeste Ophav. Under Retskilder i videre Forstand eller ’fjernere Retskilder’ medtager man, navnlig i mindre noiagtig Sprogbrug, de fjernere liggende Omsta^ndigheder, som igjen kunne have indvirket paa disse na:rmere Kilder og derved middelbart bidraget til den positive Rets Tilblivcn. Navnlig ttenker man paa de historiske Retskilder, de xldre Love eller andre Retsregler, som ere blevne optagne i de nu gjeldende Love. Men man bruger stundom det samme Udtryk om Videnskaben, og i denne Forstand kan det ogsaa siges, at ’Naturretten’ eller egentlig Retsfilosofien er fjernere Retskilde. Det gjelder imidlertid, navnlig med Hensyn til Retsvidenskabens Betydning at holde denne snevrere og videre Brug af Ordet skarpt ud fra hinanden. Det maa mserkes, at i juridisk Sprogbrug ... er Formodningen altid for Ordets snevrere Betydning.» Aubert, s. 20. Nordling, s. 26 f. 98
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=