21 dryftar, om olika material, t.ex. prejudikat och vetenskap, kan betecknas som »rättskällor» eller inte.*^- I den sparsamma norska juridiska litteraturen från början av 1800-talet får man förgäves leta efter beteckningen rättskälla. I tidens mest betydande verk, Frederik Stängs (1808—1884) »Systematisk Fremstilling af Kongeriget Norges constitutionelle eller grundlovbestemte Ret» (1833), talar författaren visserligen om den källa, ur vilken han öser,**^ men han avser därmed historiska källor. »Love» och »Retsregler» ersätter ordet »rättskälla».Termen »Retskilde» förekommer första gången i norsk juridisk litteratur i förordet till Brandts »Samling av marrkelige Hojesteretsdomme» (1855).**^ I Sverige använder Bring (1817) genomgående den äldre terminologin. Enligt Bring är den positiva lagen antingen skriven lag eller landssed, och han åberopar indelningen i ius scriptum och ins non scriptnm.^^ I avsnittet »Om Lagfarenhetens källor» betecknas somsådana de gällande positiva lagarna samt lagfarenhetens hjälpvetenskaper, i synnerhet historien.Även Schrevelius’ lärobok (1844) innehåller rubriken »Rättsvetenskapen och dess källor», och författaren nämner den gamla mdelningen ius scriptum- ius non scriptum.^^ Parallellt används även beteckningen rättskälla, och Schrevelius’ argumentering visar, att han har bekantat sig med den nyaste tyska doktrinen. Ett första försök till en framställning av rättskälleläran i den finska litteraturen hittar man först i Johan Philip Palméns (1811-1896) »Juridisk handbok för medborgerlig bildning» (1859). I den ytterst kortfattade framställningen talar Palmén om källor/ör positiv rätt: en inre, ursprunglig, och en yttre, härledd av den förra. Den inre utgörs av det mänskliga förnuftet, den yttre av själva lagen; Palmén betonar dock, att ordet lag »fattas uti vidsträckt betydelse, såsom inbegripande alla tänkbara former, hvarunder de i en stat gällande rättssatser förekomma».Begreppet rättskälla och en framställning av rättskälleläran förekommer först i första häftet av Montgomerys handbok (1889).“^' 89 Termen »rättskälla» förekommer alltså undantagsvis i den nordiska litteraturen redan på 1820-talet, men börjar allmänt användas först kring mitten av seklet. Inte oväntat förekommer beteckningen först i den danska doktrinen, då den juridiska litteraturen under början av 1800-talet är föga omfattande i de andra Sc t.ex. Borncrnarin /, s. 57. Stang, Fremstilling, s. V. Stang, Fremstilling, s. 1 f. Brandt, Samling, s. Ill. Bring, s. 11 f. Bring, s. 47. **** Schrevelius I, s. 6 ff. Schrevelius I, s. 8. Palmén, s. 12. Montgomery, s. Mi{. 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=