10 källor till den norska processrätten.^ Med hänvisning till Eckhoff anser Andenses det bättre att tala om »rättskällefaktorer», så att man kan undgå språkliga missförstånd.^ Stuer Lauridsen påstår sig använda begreppet i samma betydelse som i den historiska och rättshistoriska forskningen: »de sa^dvanligt anerkendte retskilder indeholder simpelthen retsvidenskabens kildemateriale, og retskildel^eren er Iseren om reglerne for dette materiales udfinding og anvendelse; eller med et möderne udtryk: Ijeren om den juridiske informationssogning og informationsanvendelse».* Enligt von Eyben förstår man ofta med rättskällor de faktorer, »der danner grundlaget for formulering af retsregler», och rättskälleläran definieras som»problemet om, hvorledes begrebet ’gxldende ret’ skal fastla:gges».^ Efter att ingående ha kritiserat traditionella definitioner lägger Strömholm framsin egen definition: »Med rättskällor förstås dels samtliga de faktorer som vägleder domstolarna (eller andra myndigheter) vid valet eller uppställandet av de normer vilka skall tillämpas i konkreta fall, dels dessa normer själv». Det är dock enligt Strömholm ovisst, om en allmän definition av rättskällebegreppet fyller någon funktion, eftersom den måste bli mycket oprecis.Peczenik påstår, att ordet »rättskälla» är mångtydigt, och han nämner tre betydelser, som inte kan godtagas: »rättskälla» som orsak till att en rättsnormhar en viss innebörd; som kunskapskälla om rättsnormers innebörd; och som en »giltighetskälla», som slutgiltigt bestämmer en rättsnorms giltighet. Enligt Peczenik omfattar rättskällor allt som man kan åberopa som juridiska auktoritetsskäl." Anden^es och Stuer Lauridsen lägger närmast tonvikten på att rättskällorna består av ett visst material, medan rättskällans ursprung, auktoriteten, är det avgörande i Peczeniks definition. Det mest ingående dryftandet av begreppet rättskälla finner man i Aarnios nya lärobok. Aarnio ger rättskälleläran en stark anknytning till den juridiska argumenteringen, och han knyter också rättskällebegreppet till indelningen av olika tolkningsargument. Med hänvisning till Savigny indelar han argumenten i 1. semantiska, 2. syntaktiska eller grammatikaliska, 3. logiska, 4. juridiska, 5. teleologiska eller reella, 6. moraliska (värderingar) samt 7. analogi- och e confr^irio-argument. Begreppet rättskälla kan användas på tre olika sätt. I den mest vidsträckta bemärkelsen (sensu largissimo) omfattar begreppet alla sju grupperna av tolkningsargument. I begreppets vidsträckta betydelse (sensu largo) omfattar rättskällebegreppet juridiska argument, värderingar och teleologiska argument. Aarnio konstaterar, att dessa bildar det typiskt juridiska materialet; om detta helt saknas, är det frågan om någonting annat än juridisk tolkning. Andetiiics, s. 54. ^ Anden<es,s.5b\ ]iT Eckhoff, s. 18. * Stuer Lauridsen, s. 349. ’ von Eyben, s. 13. Strömholm, s. 296 f. “ Peczenik, s.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=