I. Rättskälleläran 1. Den nutida rättskälleläran 1.1. Rättskälleläran i huvuddrag En flyktig genomgång av den i inledningen nämnda nyare nordiska kurslitteraturen i allmän rättslära visar, att man i allmänhet har godtagit en rätt flexibel rättskällelära. Riktigheten av detta allmänna intryck erkänns av Andena:s, som konstaterar, att rättskälleläran kan ge ett intryck av att allting flyter, även om han, helt riktigt, också betonar, att osäkerhet och subjektivitet emellertid bara är en del av sanningen.' Eckhoff accepterar nog en rättskällelära, men vill inte använda ordet »rättskälla», eftersomtermen »gir assosiasjoner omat retten kan 0ses direkte op som vann av en kilde»; vidare vill han dela upp de traditionella rättskällorna i enskilda rättskällefaktorer. Enligt Eckhoff finns det inga färdiga svar på många juridiska frågor; det man finner, är ofta bara råstoff för ens egna resonemang och värderingar.' Stuer Lauridsen betonar det mystiska inslaget i det tidigare använda begreppet, »hvor man forestiller sig retten springende frem som et kildevand og bragt til live gennem retskilderne», och han påpekar det metafysiska draget i de traditionella föreställningarna: »Det findes selvsagt ingen ’ret’, som ’bor’ i retskilderne, og som det drejer sig om at ’udfinde’ eller hvordan det nu traditionelt formuleres. Lige så lidt findes der nogen ’historie’ som sådan, som man gennem studiet af historiske kilder soger at finde frem til.»^ Strömholm konstaterar helt allmänt, att »det råder åtskillig förvirring i frågan om rättskällelärans såväl föremål som syfte».'* Aarnio nöjer sig med att beteckna den nordiska rättskälleläran somsynnerligen liberal.^ Även de författare, som accepterar begreppet »rättskälla», ger en nödvändigtvis tämligen vag definition av begreppet. Enligt Andena;s är rättskällorna »de kilder som juristen går til for å få svar på hva som er gjeldende rett om et spörsmål». Begreppet »rättskälla» får inte förväxlas med begreppet »historisk källa», som berättar varifrån man har hämtat en viss regel; så kan många bestämmelser i de tyska och österrikiska processlagarna betecknas somhistoriska ' Andcna^s, s. 121. ^ Eckhoff, s. 17 1.- Det kan nämnas, att Eckhoff, s. 239, talar de kilder domstolene 0ser av når de skaper nv rett». ■’ Stuer Lauridsen, s. 349 11. Strömholm, s. 296. ^ Aarnio, s. 223. om rättsvetenskapen som »en av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=