8 Utländsk rätt torde aldrig i äldre nordisk doktrin ha betecknats såsom en egentlig rättskälla, då de olika ländernas lagstiftning förbjöd ett åberopande av utländsk rätt i domsmotiveringarna. Å andra sidan är det allmänt bekant, att en omfattande reception av utländsk rätt och doktrin, isynnerhet tysk pandekträtt, ägde rum under 1800-talet. Därför måste man även i rättskälleläran ta ställning till den utländska rätten, och de facto utgjorde frågan omanvändandet av utländsk rätt en viktig del av rättskälleläran. I det fjärde kapitlet undersöker jag de argument, med vilka man legitimerade ett användande av främmande rätt och rättsvetenskap. I detta kapitel behandlas undantagsvis också en praktisk tillämpning av rättskälleläran: det i nordisk lagstiftning okända rättsinstitutet condictio indebiti. I det sammanfattande femte kapitlet betonas den kontinuitet somär rådande i nordisk rättskällelära från 1700-talet framtill våra dagar. Trots olikheter i terminologi och filosofisk bakgrund kan man skönja konturerna i dagens rättskällelära redan i den juridiska litteraturen för över två århundraden sedan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=