7 moderna rättskälleläran sådan som den framstår i dagens läroböcker i allmän rättslära. Begreppet »rättskälla» och de olika rättskälleförteckningarna ägnas särskild uppmärksamhet, liksom frågan omman i de olika verken pläderade för en normativ eller en deskriptiv rättskällelära. Trots att detta leder till vissa upprepningar i de senare kapitlen, har framställningen av rättskälleläran gjorts fylligare bl.a. genom att redogöra för de viktigaste argumenten för olika materials vara eller icke vara såsomrättskälla. I enlighet med en i nordisk rättsvetenskap från 0rsted till Eckhoff förhärskande tradition ägnas största delen av detta arbete åt behandlingen av enskilda rättskällor.De här medtagna rättskällorna, sedvanerätten, juristrätten (dvs. praxis och doktrin) samt utländsk rätt representerar rättskällor, vilkas tyngd i den juridiska argumentationen är mycket varierande. I kapitel två behandlas sedvanerätten. Den tyska historiska skolans inflytande kan förutsättas ha lett till en uppvärdering av sedvanerättens betydelse också i nordisk doktrin. Även i den nordiska litteraturen behandlade man ingående förutsättningarna för sedvanerättens giltighet; isynnerhet var kravet på lagstiftarens samtycke som förutsättning för sedvanerättens giltighet en livligt dryftad fråga i den äldre litteraturen. Frågan om förutsättningarna för sedvanerättens giltighet kunde ha även politiska aspekter; en intressant fråga är t.ex., om man i dansk rättsvetenskap under eneveldets tid före 1848 ställde sig negativare till sedvanerätten än i de andra nordiska länderna. I tredje kapitlet, »Juristrätten», behandlas de rättskällor, som uppstår genom juristernas yrkesverksamhet. Prejudikatens betydelse är en central fråga i 1800-talets rättskällelära, isynnerhet sedan man i Danmark och Norge efter mitten av seklet började publicera de högsta domstolarnas domsmotiveringar. Frågan var omprejudikaten kunde betecknas som en del av sedvanerätten, om prejudikaträtten kunde anses vara en självständig rättskälla eller om domstolsavgörandena överhuvudtaget var en rättskälla. Aven denna fråga har ansetts ha en politisk anknytning. Genom att betona domstolarnas betydelse kunde man t.ex. bygga upp ett konservativt värn mot en frambrytande parlamentarism, medan förekomsten av en svag och politiskt opålitlig högsta instans kunde leda till ett förnekande av prejudikaten som rättskälla. Rättsvetenskapens autonomi och auktoritet var i mycket beroende av, vilken betydelse man tillmätte doktrinen som rättskälla. Den historiska skolan pläderade för att juristerna borde betraktas somett organ för den »Volksgeist», som i sista hand utgjorde grunden för all rätt. Med hjälp av denna lära kunde man motivera prejudikaträttens, men också rättsvetenskapens, betydelse som rättskälla. I senare delen av kapitel tre granskas, i vilken mån man i nordisk juridisk litteratur godtog den vetenskapliga rätten somrättskälla. Man kan hålla med Eckhoff, s. 31, då han anser denna disposition inte vara helt tillfredsställande, eftersom man riskerar att tappa bort sammanhanget mellan de olika råttskällorna. Därför behandlas i denna undersöknings första kapitel rättskälleläran som en helhet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=