212 Enligt Wilhelm finner man påståenden om en dualism i rätten framför allt i reform- och programskrifter kring mitten av 1800-talet.Liknande uttalanden förekommer också i pandekträttslitteraturen under senare hälften av århundradet, även omnaturrätten allmänt förnekas.Puchtas efterträdare i Berlin Friedrich Ludvig von Keller accepterar både en dualism, beroende på den gemensamma mänskliga naturen, och en »naturenlig» utveckling. Små och isolerade folks rätt är nationell, men ju större en nation blir, desto mera blir också det allmänt mänskliga draget i dess rätt förhärskande.Corpus luris betecknas som en allmän mänsklig rätt, »in römischer Färbung freilich», och Keller fortsätter: »Wir haben also durch das römische Recht ein practisches und aus dem Leben herausgezogenes Buch der mehr oder weniger bei alien Völkern anerkannten Rechtswahrheiten, ein Corpus des gemeinsamen Menschenrechts, der raison écrite oder der practischen Psychologie erhalten . . .».'^^ Karl Georg von Wächter förnekar, att den positiva rätten skulle vara utlämnad åt lagstiftarens godtycke. Både sedvanerätten och i regel också lagstiftaren strävar till att förverkliga rättsidén, och därför är den positiva rätten en manifestation av denna rättsidé (»Naturrechtsansicht des Volks oder seines Gesetzgebers»). Denna manifestation kan dock vara mycket varierande beroende bl.a. på folkets religion och kulturnivå. »Hieraus erklärt sich die grofie Ubereinstimmung der Rechte verschiedener Völker, wenn sie auf gleicher Kulturstufe stehen, von der andern Seite aber auch ihre grol^e Verschiedenheit je nach der Verschiedenheit der angefiihrten auf die Rechtsbildung einwirkenden Momente.» Enligt Wächter leder detta till den romerska indelningen av den positiva rätten i ius gentium och ius civile. I den positiva rätten finns det två element, av vilka det ena är det förnuftsenliga eller naturrättsliga elementet: »Es wird nämlich ein grol^er Theil des positiven Rechts eines Volkes, und wenn das Volk auf höherer Kulturstufe steht, wohl der gröfite Theil Dem entsprechen, was in der sittlichen Natur des Menschen und in der Rechtsidee liegt und in der inneren rechtlichen Natur der einzelnen Rechtsverhältnisse»; denna del av rätten kallade romarna ius gentium. Det andra elementet, ius proprium, baserar sig på folkets nationalkaraktär och nationella historia, och detta element kan också betecknas somdet rent positiva. tigen römischen und deutschen Privatrechts, I, 1857, s. 16), att absolut nya begrepp inte kunde uppstå; »- diese Besorgnis ist eben so unbegrundet, als wenn man glauben wollte, es könnten heutzutage noch neue Thiere entdeckt werden, die im Zoologischen System der heutigen Wissenschaft absolut kein Unterkommen linden». Å andra sidan kunde vetenskapen genom kombination av olika element skapa nya begrepp, »die Begriffe sind productiv, sie paaren sich und zeugen neue» (Geist des römischen Rechts auf den verschiedenen Stufen seiner Entwicklung, I, Leipzig 1852, s. 29). - Hagerup, TfR 1888, s. 51, ansåg att Jherings begrepp var historiska och föränderliga, vilket han inte kunde acceptera. Wilhelm, s.23\. Keller, s. III; Regelsberger, s. 68 ff.; Wächter, s. 5 f. Keller, s. XVII. Keller, s. XVIII. Wächter, s. 7 f. 198 198
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=