207 Liksom Wrede behandlar Hagerup problemet condictio indebiti i sin tidigaste produktion, i provföreläsningen för doktorsgraden år 1885, och han återkommer senare till frågan i recensionen av Lassens handbok i obligationsrätt. I inledningen till sin provföreläsning förklarar Hagerup, att han inte har för avsikt att ge en positivrättslig framställning av den romerska rätten, i vilken källmaterialet är både rikligt och delvis motstridigt och litteraturen »na:sten kan kaldes overstrommende», men inte heller av norsk rätt, »hvor Kildematerial og Literatur er lige knap, og hvor en saadan positivretslig Undersogelse narrmest maatte indskrxnke sig til det meget ufrugtbare Studiumaf en Rarkke Retsafgjoreiser, af hvilke det er vanskeligt, for ikke at sige umuligt, at uddrage nogen klar og brugbar Regel». Däremot vill Hagerup ge »en orienterende Oversigt over de Synsmaader», som »kan bane Veien for Erkjendelsen af» att man »i en ordnet Retsforfatmng» mte kan avfärda institutet condictio indebiti med påståendet, att lagstiftningen saknar regler därom. Hagerups klart uttalade avsikt är alltså att propagera för upptagandet av rättsinstitutet condictio indebiti i norsk rätt. Den av honom valda metoden leder med nödvändighet till att argumenteringen på många punkter blir mycket allmän. I den korta undersökningen förekommer argument såsom »Billigheden, ja Nodvendigheden», billighetshänsyn till parterna och deras motstridiga intressen samt »Oms^etningens Interesser».’^'* Motståndarens argument kan avfärdas med att de saknar »juridisk Holdning».'^^ Trots föresatsen att inte ge en positivrättslig framställning av romersk rätt, är denna rättsordning dock hela tiden i bakgrunden, och här möter man de vanliga föreställningarna omden romerska rättens dubbla natur. Savigny och hans efterföljare har enligt Hagerup misstagit sig genom att anse condictio indebiti somett extraordinärt rättsmedel baserat på error in motivis, och detta misstag har haft svåra följder: »Ved denna Opfattelse faar det hele Institut Prxget af noget positivt og vilkaarligt, hvis Anerkjendelse nodvendigvis krxver legal Hjemmel.»'^^ Rättsgrunden för condictio indebiti finner Hagerup i Windscheids förutsättningslära och i synnerhet i den princip, som enligt honomutgör grunden för condictio indebiti i romersk rätt, nämligen att återbetalningskravet motiveras med »en ugrundet Berigelse paa Overdragerens Bekostning»: »At cond. ind. indskrxnker sig til at omfatte Modtagerens Berigelse er derfor ikke, som man ofte hos os har va:ret tilboielig at antage, en positivretslig og vilkaarlig Bestemmelse i den romerske Ret.» Hagerup medger, att även »urigtig Berigelse som Grundlag for Forpligtelser» är i Norge »et fuldst:Endig ubearbeidet Omraade», men enligt hans mening »kan et velordnet Retssystem ligesaa lidt undva:re Berigelsesklager som Vindikation». Det bör nämnas, att Hagerup samtidigt kräver en avgränsning »fra den Hagerup, NRt 1885, s. 245. Hagerup, NRt 1885, s. 245, 248 och 251. Hagerup, NRt 1885, s. 249. Hagerup, NRt 1885, s. 246. 16b
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=