204 oföränderliga och av positiv rätt oberoende begrepp. Han konstaterar till en början, »att de begrepp, med hvilka den vetenskapliga bearbetningen af privaträtten opererar, äfven omhon aldrig så uteslutande håller sig till en positiv rätt, icke äro något för en viss rätt egendomliga utan äro desamma överallt», rättsbegrepp, som ingår i varje rättsordning, är inte »för någon positiv rätt egendomliga», men de har den största betydelse för kännedomen omden posiHermanson är dock medveten omatt man måste kunna förklara, hur de olika rättsordningarna kan skilja sig från varandra, om en gång begreppen är likadana överallt. Detta beror på, att alla rättssatser inte kan förvandlas i rättsbegrepp, och dessa rättssatser kan tjäna till att förbinda rättsbegreppen på olika sätt. »Begreppen eganderätt, ockupation, aftal, arf, köp, o.s.v. äro desamma öfverallt, men de äro på olika sätt med hvarandra, med andra begrepp och med enstaka rättssatser förbundna.» På detta sätt uppkommer alltså de nationella särdragen i de olika rättsordningarna.'"*^ Medan Hagerup betraktar rättsbegreppen somett resultat av den vetenskapliga verksamheten, som konstruktiva begrepp, går Hermanson ett steg vidare och medger rättsbegreppen en åtminstone delvis av rättsvetenskapen oberoende tillvaro, m.a.o. han förutsätter förekomsten av aprioriska begrepp. Han anger såsom sin uppfattning, »att rättsbegreppen öfverhufvud äro endast resultat af den menskliga tankens reflekterande öfver lagbuden men på samma gång dock icke äro något godtyckligt eller blott af vetenskapen valdt medel för sammanfattningen af rättssatserna, utan att de med ett slags naturnödvändighet instält sig förr än ett vetenskapligt vetande om rätten fanns och att de derföre kunna anses vara betingade utaf naturen af den tankeverksamhet som söker sammanfatta rättssatserna, med andra ord att rättsbegreppen äro oskiljaktliga från, sjelfmant inställa sig vid hvarje tänkande öfver rättsbuden». 147 De 148 tiva ratten. Rättsvetenskapen måste vid sammanfattningen av rättssatserna använda de begrepp, »hvilka redan förut af en inre nödvändighet bildat sig».'^' Hermanson kan dock inte godta den i tysk doktrin framförda uppfattningen, enligt vilken de juridiska begreppen vore »ett slags mystiska väsenden, som ur en egen inre alstringskraft gestalta den yttre verlden».'^^ Den finske civilisten Julian Serlachius (1854-1925) påstår i en artikel »Äro bolag juridiska personer?» (1898), att ett begrepp kan avgränsas endast »genom isolerande af de väsentliga begreppsbestämmelserna från det tillfälliga och således logiskt irrelevanta, hvarmed begreppet i de enskilda fallen kan vara förHermanson, ]¥i: 1878-79, s. 490. Hermanson,in 1878-79, s. 493. Hermanson, ]Yi: 1878-79, s. 495. Omindelningen av begreppen, se /?oss TfR 1931, s 298. Hermanson,]Vi: 1878-79, s. 509. Hermanson, IVT 1878-79, s. 511 not ’■ ).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=