6 nämnas. En framställning av tidens norska rättskällelära finns kuriöst nog också i Marcus Ploen Ingstads (1837-1918) »Den romerske Privatrets almindelige Del» (utgiven postumt 1924). Ebbe Hertzbergs (1847-1912) »De nordiske Retskilder» innehåller en framställning av den nordiska rättskälleläran, främst sedvanerättsläran. Arbetets värde förminskas dock av att författaren ej alltid beaktat rättskällelärans utvecklingslinjer.^ Även i finsk litteratur är den första utförligare framställningen av 1800-talets rättskällelära av sent datum: Robert August Montgomerys (1834—1898) »Handbok i Finlands allmänna privaträtt I» (1889). För övrigt kan endast två arbeten nämnas: Allan Serlachius’ (1870-1935) »Lainopin alkeet» (Grunddragen av rättsvetenskapen, 1910), somenligt författarens egen uppgift skrivits med Hagerups rättsencyklopedi som förebild, samt Fritz Walter Ekströms (1871-1920) »Privaträttens allmänna läror» (publicerades postumt 1921-1925). I Norge och i Sverige utökas den rätt knappa litteraturen omrättskälleläran av ett betydande antal artiklar, som ofta publicerades i TfR. Fredrik Brandts (1825-1891) förord till »Samling af mierkelige Hojesteretsdomme» (1855) och isynnerhet hans år 1862 publicerade provföreläsning om sedvanerätten introducerade den historiska skolans rättskällelära i Norge. Auberts artikel om domstolarnas betydelse för rättsutvecklingen (provföreläsning, publicerad år 1865) fyller ut hans rätt knappa framställning i »Den norske Privatrets almindelige Del». Av Hagerups omfattande artikelproduktion bör särskilt nämnas »Nogle Ord om den nyere Retsvidenskabs Karakter» (TfR 1888) och »Nogle Ord om Forholdet mellem positiv Ret og Retsanvendelse» (TfR 1915). Herman Scheels (1859-1956) »Om Rettens Grund som Udgangspunkt for L^eren om Retskilderne» har ansetts ge uttryck för nya tankar inomrättskälleläran; Scheel publicerade dock först år 1907 i TfR denna föreläsning för doktorsgraden från år 1892. Även Fredrik Stängs (1867—1941) »Handelskoutumer» (TfR 1908) har betecknats somen uppgörelse med äldre doktrin. Johan Hagströmers (1845-1910) »Om förhållandet emellan lagstiftning och vetenskap på den svenska straffrättens område» (installationsföreläsning, publicerad i TfR 1889) är ett betydande bidrag till den svenska litteraturen om rättskälleläran på 1800-talet. Reuterskiöld behandlade rättskälleläran redan i artikeln »Fagskipning och lagstiftning» (TfR 1902). Slutligen kan nämnas WilhelmSjögrens (1866-1929) »Domaremakt och rättsutveckling» (TfR 1916). Även i Finland behandlades rättspraxis’ betydelse av Robert Fagus (1827-1863, Omprejudikaters betydelse vid rättsskipningen, 1860). I föreliggande undersöknings första kapitel ges en översikt av den nordiska rättskälleläran under 1800-talet med beaktande av utvecklingen under denna tid och de eventuella olikheterna i de olika länderna. Utgångspunkten är den Det kan nämnas, att Hcrtzberg använder (s. 192 not 2) bl.a. Nehrman och Montgomery som exempel på rådande svensk doktrin.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=