202 att de moderna rättsordningarna har frigjort sig från den romerska rätten, och Montgomery motiverar denna forskningsgrens betydelse med hänvisningar till människans natur; genom denna forskning erhåller man också en säkrare grundval för rättsfilosofin. Ännu i sin handbok återkommer Montgomery till den mänskliga naturens betydelse för rättsbildningen; i detta fall gäller det den romerska rättens betydelse för den moderna rättssystematiken. Denna betydelse baserar sig enligt Montgomery dels på den faktiska receptionen av romersk rätt, men dels också »derpå att det gifves rättsliga behof och intressen, som hos alla folk och i alla tider till följd af det gemensamma mänskliga väsendet (kurs. här) gestalta sig ungefär lika».'^* 137 Hänvisningarna till människans natur är trots Goos’ försök till en gränsdragning åtminstone mera naturrättsliga än påståendena om förekomsten av en europeisk ius gentium, eftersom de förutsätter en oföränderlig och överallt gällande rätt, vilket också Bornemann och Montgomery expressis verbis framhåller. De rätt fåtaliga »psykologiska» hänvisningarna till människans oförändrade natur förekommer i sammanhang, då det gäller att motivera den jämförande rättsforskningens och den allmänna rättslärans betydelse och uppgifter. Även i detta avseende framträder dessa grenar av rättsvetenskapen som arvtagare till naturrätten. 3.2.4. Oföränderliga begrepp I och med den konstruktiva riktningens segertåg i nordisk rättsvetenskap började man motivera likheterna i olika rättsordningar med att dessa baserade sig på övernationella, oföränderliga och av lagstiftaren oberoende begrepp. Platou betecknar den romerska rättens »Grundbegreber» somden beståndsdel av ifrågavarande rättsordning, somär av universell natur och somså småningom inarbetats i norsk rätt.'^^ I norsk doktrin är det dock Hagerup, som utförligt behandlar begreppens betydelse somföreningsband mellan olika rättsordningar. Enligt Hagerup är utletandet av de ledande principerna ur rättssatserna och Montgomery, Inträdesföredrag, s. 35 t.: »Oaktadt vexlande och olikartade yttre förhållanden utgör dock menniskans natur, hennes behof på en gång af individuel frihet och af ett hennes utveckling befrämjande samlif med sina likar, förutsättningen liksomföremålet för hvarje lagstiftning. Och menniskans natur måste så till vida somden betingar rätten derföre ur den komparativa rättsforskningen hvilken frånskiljer det tillfälliga i företeelserna framgå klarare. Derigenomvinnes alltså på ena sidan för betraktelsen af hvarje särskild positiv rätt en objektivare synpunkt och på andra sidan beredes sålunda en säkrare grundval för rättsfilosofin, ifrån hvilken rättsvetenskapen har att emottaga en på studiet af menniskans andliga natur grundad utredning af rättsbegreppet, dess uppkomst samt förhållande till menniskoandens öfriga företeelser.» Montgomery, s. 9. PLitoH,l\K 1892, s. 324 f. 137
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=