201 deligc Menneskenatur grundet fdelleds Trang» (kurs. här). Rättsinstituten har »et almindeligt, uforanderligt Grundvxsen, der överalt og til alle Tider» gör sig gällande, och därför kan rättsvetenskapen inte vara endast en positiv rättsvetenskap; »den har desuden den Opgave at finde og fremsxtte dette almindelige, Rctsnormcrncs og Institutioncrncs alrnindelige og uforandcrligc Natur». Bornemann talar vidare om att det i den positiva rätten finns en motsättning »mellem et naturligt, reent rationelt, fornuftnodvendigt, og et reent positivt Element». Det naturliga elementet är enligt honom »Rettens vxsentlige Grundlag».''^ Goos talar om en indelning av rättsvetenskapen i positiv rättsvetenskap och rättsfilosofi. Rättsfilosofin kan i sin tur indelas i den positiva rättens filosofi, som undersöker den psykologiska grunden till de mänskliga viljeakter, vilka skapar den positiva rätten, och etisk rättsfilosofi. Rättsfilosofins bägge grenar kan enligt Goos ställa krav på namnet »allmän rättslära». Den positiva rättens filosofi kan göra det, »fordi den nodvendig maa finde den sidste Grund til alle den positive Rets i Tid og Rum vekslende Fxnomener i Menncskets alrnindelige Natur (kurs. här) og fra dette Udgangspunkt rette sine Bestrxbelser paa at udfinde, under hvilke Faktorers Paavirknmg det fxlles Udspnng spalter sig i de afvigende Retsdannelser, som Samfundenes Flistone fremhyder».'-''' Goos framhäver skillnaderna mellan den positiva rättens filosofi och 1700talets naturrätt. Enligt honom ansågs naturrättens rättssatser ha en absolut giltighet, varför de mot dem stridande positiva rättsreglerna var ogiltiga. Då man ställde upp en idealrätt, ledde detta till en underv'ärdering av den positiva rätten. Från denna ståndpunkt sett saknade »Eftersporelsen af den positive Rets dybere Grunde» vetenskapligt intresse, man hade inte och kunde inte ha någon blick för denna sida av rättsfilosofin.'^^ I sin installationsföreläsning från år 1871 lägger Montgomery fram liknande tankegångar. Han upprepar visserligen den historiska skolans teser, enligt vilka rätten »är en produkt af lifvet, af de religiösa, sedliga och ekonomiska elementen, som betinga folkets sinnesart och lefnadssätt», men han framhåller också, att den historiska skolan i sin kamp mot naturrätten gått till en annan ytterlighet.'^^ Montgomery betonar i synnerhet »den komparativa rättsforskningens» betydelse. I Rom fanns det ingen vetenskaplig behandling av rätten före distinktionen mellan lus gentium och ius civile. I modern tid har just kännedomen om romersk rätt och jämförelser med denna framkallat rättsvetenskapen. Den rättsjämförande forskningen har fått nya uppgifter i och med Bornemann /, s. 1 f. Se även Bornemann. Retsordenen, s. 15, där han påstår, att rättsinstituten »direct eller indirect, referere sig til Momenter i MenneskesLvgtens naturlige Tilv.vrelse» och att de därför alla har »et naturligt Cfrundlag». Bornemann /, s. 42. ''■* Goos. s. 3 f. Goos. s. 4. Montgomery. Inträdesföredrag, s. 27. 1.12 l.'f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=