198 själva rättsutvecklingen alltid finns »en tendens till likformighet, till denationalisering». »Även för de folk, vilkas rätt utvecklat sig mest självständigt, inträder alltid, när denna utveckling nått en viss höjd, (kurs. här) en period, då ett närmande, en anslutning till andra folkslags rätt gör sig gällande.» Denna regel, som »utan tvivel beror på det rättas egen natur» har varit särskilt märkbar på lagstiftnmgsområden såsomväxelrätten och sjörätten.'-■* Montgomery betraktar den romerska rätten som en »tolkningskälla» för alla moderna folks civdrättr'*-^ Även han förordar ett försiktigt utnyttjande av utländsk rätt. »Den sant vetenskapliga hållningen med hänsigt såväl till det romerska som till de fremmande, moderna systemen är att väl icke försmå den ledning för den inhemska uppgiftens lösning som de kunna lemna, men att på andra sidan frigöra sig från hvar'c otillbörlig inflytelse af desamma.»’’^ Även främmande moderna rättsordu -^ar kan alltså användas somtolkningskälla: »Och dä i vära dagar, med en i hög grad stegrad samfärdsel emellan folken, äfven pä lagstiftarens olika områden en starkare inbördes vexelverkan inträdt, så att grundsatser från det ena folkets rätt med eller utan modifikationer upptagits i det andras, kan ock i ett eller annat fall tolkningen hämta någon ledning från en samtida rätts källor.» Montgomery är dock inte såsom Schrevelius beredd att beteckna danska, norska och tyska lagar som den svensk-finska privaträttens »medelbara källor», eftersom liknande stadganden likaväl kan vara resultatet av liknande erfarenheter i de olika länderna eller w en allmänt utbredd vetenskaplig teori.’’* Ekström är ett und.\ itag i nordisk doktrin, eftersom han öppet förordar ett användande av utländsk rätt utan att på något sätt motivera detta. På grund av bristerna i den finska lagstiftningen är det nödvändigt, att i en framställning av privaträttens allmänna läror i hög grad ta hänsyn även till främmande rättssystem. Vad somär oförenligt med inhemsk rätt kan naturligtvis inte användas, men det »som ter sig såsom förenligt med densamma» får inte skjutas åt sidan såsom oanvändbart endast på den grund, att den inhemska positiva rätten inte ger uttryck åt en liknande uppfattning.’’^ Påståenden om förekomsten av en övernationell rätt, en ius gentium är såsom påvisats snarare regel än undantag i 1800-talets nordiska litteratur, även om själva termen används rätt sällan utan direkta hänvisningar till romersk rätt. Det är förståeligt, att det dock främst är den romerska rätten som tillskrivs detta drag. Man talar gärna om en denationaliserad romersk rätt, den romerska 1:4 Wrede, Romerska, s. 18 f. Montgomery, s. 89. Montgomery, s. 10. Montgomery, s. 89. Montgomery, s. 2\2. Ekström, s. 8. i:b 127
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=